Jag började spelet med 6hp (haha) och dog hela tiden av något så pyttigt som vargbett. Det gillas! Uppdragen är dynamiska och oförutsägbara - en gång kom jag tillbaka från ett långt uppdrag med ett budskap i stil med "Nej, skelettet i grottan (vars arméer tog sådär ett par timmar att döda) visste inte vad som håller på att hända med er by. Tyvärr. Han hade ingen aning." Haha snacka om att reta gallfeber på stackars spelare! Härligt :)
Hur som helst så hittade jag en bok i spelet (finns massa böcker utspridda på diverse platser). Brukar aldrig läsa dem för de är sällan viktigt för handlingen utan är väl mest utvecklarnas försök att bidra ytterligare till stämningen. Denna bok slog jag i alla fall upp av ren nyfikenhet och där fanns denna lilla berättelse nedtecknad:
Philosophy of Kara- tur
Two chaste shukenja were walking down the road in the rain when they came across a beautiful young woman taking shelter under a tree. She called out to the monks to carry her across a small stream. The first monk immediately moved to help the woman while the second silently protested. The first monk scooped the beautiful lady up in his arms and carried her across the stream, promptly setting her down and continuing on his way. The second monk remained silent for several minutes as the woman disappeared from view. Finally he spoke to his brother.
"We shukenja are not supposed to have contact with women! Why did you pick her up so casually and carry her across the stream?"
The first monk replied,
"Brother, I set the woman down long ago. Why is it that you have not?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar