8 september

Epikanalys var det som diskuterades på dagens föreläsning. Blev nästan som en aha-upplevelse för min del. Jag tror aldrig jag sett på litteratur, främst epiken, så som den presenterades och framställdes idag. Vi gick igenom genrehistorik och olika sätt som man brukar analysera en berättelse på. Här är några segment från anteckningarna:

Man kan dela upp en episk berättelse i två delar:
1 fabeln
2 intrigen

Fablen är i denna bemärkning alltså inte en djurberättelse utan en term med helt annan innebörd (jäm. med engelskans "story") och betyder snarare "berättelsens skelett". När man analyserar "skelettet" svarar man på frågan "vad". Exempelvis: Vad handlar Odyséen om? När man svarar på denna fråga skalar man bort allt som har med miljö och karaktärer att göra, och då blir svaret något i stil med: "Den handlar om någon som seglar iväg, och sen kommer hem igen." Här är det verkligen fram med Occhams rakkniv! Denna lilla mening utgör alltså Odysséens "fabel" och säger bara något om vad det är för en grundberättelse. Den typen av beskrivning sysslar inte litteraturvetenskapen med först och främst utan är snarare en intressant diskussion för antropologer som exempelvis vill jämföra olika kulturers grundberättelser.

Litteraturvetenskapen svarar snarare på frågan "hur", och då talar man istället om att beskriva berättelsens påklädnan, allt det som skelettet fyllts upp med. Här hör karaktärerna hemma, miljön, tidsrymden, berättarstilen, genren osv. Allt det som gör just Odyséen till Odyséen hör hemma i termen "intrig" (plot). Fabel är alltså själva grundberättelsen krasst beskrivet och intrigen är allt som man plockat in och fyller ut sin berättelse med.

Ett citat från föreläsningen:

"Det finns dem som menar att alla författare skriver på samma grundberättelser. Man har bara olika sätt att berätta dem på."

Konstnären Hreinn Fridfinnsson. Bilden till höger är en medveten efterlikning av bilden till vänster, som visar en ung Hreinn skissa en tiger. För mig skapar dessa fotografier en känsla av att vi ritar på en och samma teckning genom våra liv (vet dock inte vad Fridfinnssons tanke var).

Kanske man också kan påstå att varje skrivande individ skriver på en och samma berättelse. Omedvetet eller medvetet, ger de sina berättelser olika karaktärer, olika namn, olika händelser. Men kärnan, budskapet, känslan, är inte de dem samma varje gång? Som jag återkommer alltid till att mina huvudkaraktärer reser iväg på ett eller annat sätt, och jag följer definitivt den där klassiska västerländska fabeln, har jag nu förstått.


****
Hittade en broschyr som löd: "Student och funderar på att starta eget?" Tyckte det lät intressant, för det är ett företag som ger gratis råd och kurser om hur man startar eget, och som riktar sig just till studenter. Funderar på att höra av mig till dem. Det som gjorde det hela ännu bättre var deras sammanställning över egenföretagare som de hjälpt på traven (tyckte den var lite rolig):

Kasper åker till USA två gånger om året och hämtar stolar han importerar

Michael säljer konstgjort gräs till folks balkonger

A och T har designat en ny sorts cykelhjälm

M och A driver en blogg om mode

Hur bra som helst, lagom pretantiöst! Erlend hade blivit så stolt så :D