Klumpdag. Morgonen började med att jag ställde samma fråga till Skånetrafikens informationsdisk hela tre gången, eftersom jag var tillräckligt morgontrög för att inte förstå svaret jag fick en endaste gång. Stackars killen måste ha blivit jättetrött på mig och tänk att jag var psykiskt handikappad. Sedan i skolan spillde jag kaffe på mig själv. Dessutom lyckades jag bli fruktansvärt uttråkad på vår första föresläsning (vi diskuterade vad som räknas som litteratur, kriterier osv). Det bådar inte gott. Jag kände mest att visst var det ett stort spännande ämne att diskutera, men jag vill vara en person som skapar litteratur, inte en person som bara diksuterar den. Jag kände mig bitter som en gammal tant. På rasten gjorde jag mig ytterligare påmind om att jag inte kommit in på Författarskolan. Det var tack vare ett överblicksschema som jag stötte på i korridoren och som svart på vitt berättade att de ska ses idag 16.00 för sin första föreläsning. Åh, jag fick nästan en impulskänsla av att vilja springa upp till deras personalrum och be dem tänka om (hah!). Eller också smyga in i föreläsningssalen klockan 16 för att en timme senare säga Oj jag kom nog fel. Bara för att se hur det var att sitta där en liten stund.
Jag träffade förresten på en bekant som kommit in både på Journalistik och Författarskolan. Hon hade skrivit en text om en tjej som tappade en dildo på gatan. Något sådant. Hon valde i alla fall journalistik.
Jag undrar fortfarande varför jag inte kom in. Bara 70 hade ansökt i år, och hela 30 kom in. Men inte jag. Kanske var jag inte tillräckligt förberedd, jag slarvade med urvalet jag skickade till dem, jag gjorde felaktiga radbrytningar och stavfel. Eller så var jag helt enkelt dålig i deras ögon.
Fast självklart kommer jag fortsätta skriva. Jag kanske har längre väg kvar att utvecklas än jag trodde. Jag har tagit mitt skrivande på för litet allvar, satt det åt sidan och ryckt lite på axlarna. Det fixar sig har jag sagt. Allt bara sköter sig självt..
Ett nekande svar var nog faktiskt det bästa som kunde hända mig, för det fick mig att vakna upp och inse att jag nog får ta mig i kragen om det ska börja hända saker.
Nu har jag i alla fall tjatat färdigt om detta och ska istället bege mig ut i solen och äta bakad potatis med räkröra.
Det är väl meningen att man ska ha sådana här dagar också ibland.
****
Gick igenom posten nu när jag kom hem igen, och upptäckte att jag fått läskiga valsedlar samt partiinformation från ett s.k. Skåneparti. En bunte med bittra landsbygdsfemtioplussare som inte har bättre för sig än att sprida sin stinkande propagandaavföring, likt en infekterad sekt på jakt, efter nya bundsförvanter. Ursäkta ordval, eller nej, verkligen inte.
Man får självfallet rösta som man vill, men om man röstar på ett sådant parti så är man enligt min mening antingen dum i huvudet, efterbliven eller naivt obildad.
Var bara tvungen att säga det. Så. Nu känns det bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar