http://www.imdb.com/title/tt0480669/
Försök lista ut hur intigen egentligen börjat innan den börjar.. Och hur den kommer att sluta. Låter det krångligt? Bra!
Känns som man som tittare mest fick mittdelen av filmen förklarad för sig. Ska inte avslöja för mycket, se den, för den var riktigt välgjord och spännande. En spansk film dessutom, de kan verkligen göra filmer spanjorerna!
torsdag 30 september 2010
Konstig liten
Hittade en gammal diktsak som jag tyckte var lite märklig. Minns inte att jag skrivit den, men har ett vagt minne av att det var del av en lång flödestext.
I used to live in a sea of dreams. Created by the midnight hours while the darkness was as thick as curtains, the unconscious tears from the lost of a loved one, made the sea of dreams grow wider and deeper. This was my home, at first, before it dried out. I never knew the girl who cried out my world to be, who wept and wept every night in her sleep. Sometimes I thought I could sense her in the wilderness around me, that I could hear her under the surface, smell her in the morning air, and that I could glimpse her on the beach with the sun in her back. I wanted to help her, I really did. But oh, I was only a child back then. Only a child.
Kanske inledning till något större? Hm varför inte. Gillar den faktiskt, fastän sista meningen kanske hade kunnat ändrats eller tagits bort (känns lite väl fnissigt).
Nu blir det film och pizza med kvistis.
30 september
Frukost med Tommy och sen promenix. Idag tänker jag inte öppna en endaste bok, bara pausar tills morgondagens långdag i skolan.
Nyss lockade jag ut Newton från köket med hjälp av en morot! :D
Stackars Newton är van vid att bli fotad, men tror inte han bryr sig så mycket. Visste ni förresten att Newton vann Djursjukhusets fototävling? Det var ett tag sedan nu, han vann 300 kr till lyxpellets och annat. Jajo jag vet att jag tjatar om lillkaninis, men han är ju det käraste jag har. Nåväl, en av mina käraste i alla fall :) Knasig bild jag tog nyss:
Nyss lockade jag ut Newton från köket med hjälp av en morot! :D
Stackars Newton är van vid att bli fotad, men tror inte han bryr sig så mycket. Visste ni förresten att Newton vann Djursjukhusets fototävling? Det var ett tag sedan nu, han vann 300 kr till lyxpellets och annat. Jajo jag vet att jag tjatar om lillkaninis, men han är ju det käraste jag har. Nåväl, en av mina käraste i alla fall :) Knasig bild jag tog nyss:
Hm? :)
Mitt broderi än så länge.. Kommer att stå: Att (bi) eller att (bi+kryss över). Liten rebus kanske.
tisdag 28 september 2010
28 september
Har påbörjat broderi. Huh vad pilligt det var. Ser så lätt ut, men när man ska in i de pyttesmå hålen med nål och tjock tråd går det si så där. Ser lite knasigt ut, men tar väl sin lilla tid innan tekniken sitter. Än så länge har jag broderat ett halvt A. Pust och stön haha. Nu ska jag lägga mig på pilatesbollen och göra lite sit-ups. Det är ett hårt liv jag lever! :D
Hejhej.. Här sitter jag och broderar.
måndag 27 september 2010
23:18
Huh, vill inte skriva analys på länge nu, riktigt trött på det för tillfället. Färdigt och ivägklappat nu i alla fall.
Så himla trött, ska gå och lägga mig strax. Christian spelar och spelar. Det gör han rätt i, man ska göra som man vill. Men. Det finns alltid ett men känns det som. Det är okej.
Godnatt, nu ska jag hälsa på min kudde och drömma mig bort till en lite mer färgglad tillvaro.
Så himla trött, ska gå och lägga mig strax. Christian spelar och spelar. Det gör han rätt i, man ska göra som man vill. Men. Det finns alltid ett men känns det som. Det är okej.
Godnatt, nu ska jag hälsa på min kudde och drömma mig bort till en lite mer färgglad tillvaro.
27 september
Idag är sista pluggdagen innan detta epik-, lyrik-, och dramatikanalyserandet äntligen är över. Har varit lärorikt och skoj men ska bli skönt att påbörja något nytt snart. Och ikväll ska jag på första mötet för Ordkonsts skrivarcirkel, hur skoj som helst. Lite stressad över att hinna med allt jag ska få gjort idag bara, men det ordnar sig.
Förresten blev jag inspirerad av en dans konstnär som hade utställning på bokcaféet Paludans. Kolla in hennes konst här: http://www.schildknecht.dk/ Wille heter hon och gör fantastiska saker av enkla vardagliga ting. Rätt roligt med hennes broderi också, så enkelt egentligen, skulle vilja göra något liknande, typ brodera olika talessätt och andra roliga ord och göra dem till tavlor. Vet inte om någon av mina vänner är här inne och läser, men om någon kan tänka sig att ses och brodera så hojta till, det vore jätteskoj! :D
Förresten blev jag inspirerad av en dans konstnär som hade utställning på bokcaféet Paludans. Kolla in hennes konst här: http://www.schildknecht.dk/ Wille heter hon och gör fantastiska saker av enkla vardagliga ting. Rätt roligt med hennes broderi också, så enkelt egentligen, skulle vilja göra något liknande, typ brodera olika talessätt och andra roliga ord och göra dem till tavlor. Vet inte om någon av mina vänner är här inne och läser, men om någon kan tänka sig att ses och brodera så hojta till, det vore jätteskoj! :D
söndag 26 september 2010
Helg i Köpenhamn
Helle Thorup hette det spa vi var på. Först på lördagen satt vi i "gratisdelen" som innefattade bubbelpool, ångbastu och vanlig bastu samt iskall hinkdusch :S Helt vanligt kan man säga, men med riktigt mysig belysningar i olika färger och en ovanvåning som man kunde sitta och slappa på. Nedervåningen med bubbelpoolen såg ut så här:
Sedan gick jag på en ansiktsbehandling. Terapeuten sa att jag hade komplex problemhy och satte ihop en riktigt bra serie till mig. Murad hette den serien:
http://www.murad.com/acne-products.jsp
Intressant va! :P
Det blev ett besök på detta fantastiska bokcafé, Paludans:
Sedan gick jag på en ansiktsbehandling. Terapeuten sa att jag hade komplex problemhy och satte ihop en riktigt bra serie till mig. Murad hette den serien:
http://www.murad.com/acne-products.jsp
Intressant va! :P
Det blev ett besök på detta fantastiska bokcafé, Paludans:
Här kunde man verkligen sitta och slappa och äta riktigt god mat, dricka gott kaffe osv ända tills tio på kvällen. Såg mest ut att sitta studenter och andra med böcker och laptops. Hade jag bott i Köpenhamn hade ni hittat mig här!
Sedan var vi på David Lynch konstutställning (herregud vilken utställning). Inget illa mot David, men vad fasiken ville han ha sagt med den konsten? Jag funderade på att han ville skapa samma känsla som hans filmer, och att han därför skapat det mest groteska uppseendeväckande han kunnat tänka sig, i syfte att effektivt projecera de där mystiska känslorna till sina fans. Och det lyckaes han med. Förvirring, osäkerhet, avsky, rädlsa.. Var några av de känslor jag upplevde. Ändå glad att jag gick dit, men jag skulle ju aldrig ta denna konst på allvar, gå runt en hel dag och betrakta ur olika vinklar, haha nej. Det snyggaste där var de olika neonljuskonstellationerna som konstutställningen skapat i Lynch ära.
26 september
Hemkommen från Spa och busar nu lite med Newton som fått vara ensam hemma. Har lite bilder att lägga upp, men tills dess blir det bara odlingsbilder :)
Världens minsta tomat? Den var god! :)
Physalisen börjar växa till sig och är nu full med små bärkockonger.
Newton var hur kärlekskrank som helst och bara satt och tittade på mig.
Hihi, räcker ut tungan!
fredag 24 september 2010
24 september
Sitter och jobbar med min analys till skoltentamen. Ska vara inne på måndag och imorgon ska jag till Köpenhamn, så har inte tid i överflöd åt detta börjar jag känna. Epikanalysen var lätt, men lyrikanalysen är skitsvår. Jag kan inte riktigt se de där versfötternas indelning som vi lärt oss. Känner mig lite tonblind, men det ska säkert lossna så småningom.
Yesyes. Trött och seg, vill ut och leka.
Idag fick jag inbjudan till Vänsterdagen, föreläsningar, kaffe och vegetarisk lunch (meddela om ni vill ha kött stod det på lappen, det gillas). det är 3 oktober har jag för mig, ska bli jätteskoj.
Min vegetariska hamburgare haha, gott med ost och bq-dressing! :D
Yesyes. Trött och seg, vill ut och leka.
Idag fick jag inbjudan till Vänsterdagen, föreläsningar, kaffe och vegetarisk lunch (meddela om ni vill ha kött stod det på lappen, det gillas). det är 3 oktober har jag för mig, ska bli jätteskoj.
onsdag 22 september 2010
22 september
Idag har det visats massor med program om förståndshandikappade och deras liv. Först såg jag detta programmet när jag var och sprang på gymmet:
http://svtplay.se/t/133840/elvis_i_glada_hudik
Det handlar alltså om länken som jag la upp innan idag, om teartergruppen som blivit uppmärksammad eftersom den enbart består av förståndshandikappade. Helt underbart, blev nästan tårögd där jag sprang på löpbandet. Jag saknar att jobba med förståndshandikappade, de är underbara människor och de är precis som du och jag men med lite andra glasögon att se på världen med. Det var hur som helst ett jättefint och bra avsnitt som alla människor borde se, speciellt slutet av programmet där Mats med Downs syndrom berättade om sitt liv. Tyckte det var så vackert hur han beskrev saker och ting (fastän det var sorgligt också).
Sen nu precis visade Kunskapskanalen en dokumentär om en tjej och en kille i Storbritannien som var förälskade och som drömde om att gifta sig och leva som alla andra. Tyckte de verkade vettigare än de flesta "normala" människor. Ja, det finns så mycket fördomar.
Också jättebra program. Det visas igen på lördag, för er som missade det. Och här är en bild på dem:
http://svtplay.se/t/133840/elvis_i_glada_hudik
Det handlar alltså om länken som jag la upp innan idag, om teartergruppen som blivit uppmärksammad eftersom den enbart består av förståndshandikappade. Helt underbart, blev nästan tårögd där jag sprang på löpbandet. Jag saknar att jobba med förståndshandikappade, de är underbara människor och de är precis som du och jag men med lite andra glasögon att se på världen med. Det var hur som helst ett jättefint och bra avsnitt som alla människor borde se, speciellt slutet av programmet där Mats med Downs syndrom berättade om sitt liv. Tyckte det var så vackert hur han beskrev saker och ting (fastän det var sorgligt också).
Sen nu precis visade Kunskapskanalen en dokumentär om en tjej och en kille i Storbritannien som var förälskade och som drömde om att gifta sig och leva som alla andra. Tyckte de verkade vettigare än de flesta "normala" människor. Ja, det finns så mycket fördomar.
Också jättebra program. Det visas igen på lördag, för er som missade det. Och här är en bild på dem:
tisdag 21 september 2010
Två läger
En lite otäck känsla slog mig när jag satt och pluggade på ett café innan idag. Det känns som hysterin om SD har börjat dela in människor i olika grupper. Inte minst har jag själv varit delaktig i att ta avstånd från "dem som röstat på rasisterna" (vilket i och för sig är ett hårt uttryck men som inte saknar grund). Även om jag inte har facebook så har jag förstått det som att det till och med där förs hätska diskussioner, och där vänner plötsligt ser varandra i nytt ljus och tar avstånd när de inser att de har olika synsätt. Det är synd, det föder nya fördomar. Samtidigt kan jag inte annat än att känna en stark motvilja till bekanta som plötsligt uppgår för mig i ny dager när jag inser hur olika vi är. Men är det inte det som vi bör övervinna, tankar om att det annorlunda är "fel"? Att mötas och resonera på vuxen nivå. Det är svårt när det handlar om så djupa åsikter och föreställningar eftersom det finns så mycket känslor med i bilden. Kanske är det mänskligt att morra till och ställa till med bråk. Men det känns inte ett dugg klokt.
Jag vet inte hur vi ska fixa denna nya känsla av misstro till varandra. Förhoppningsvis är det bara en period som försvinner förbi, och sen blir alla vänner igen. Hoppas det, för just nu känns det snarare som att det finns vänner och ovänner, enbart utfrån hur man röstat.
Jag vet inte hur vi ska fixa denna nya känsla av misstro till varandra. Förhoppningsvis är det bara en period som försvinner förbi, och sen blir alla vänner igen. Hoppas det, för just nu känns det snarare som att det finns vänner och ovänner, enbart utfrån hur man röstat.
21 september
Är det så här det känns?
I Tvsoffan på SVT1 sitter några politiker och diskuterar Skåne. Det är i Skåne som SD har starkast fotfäste, säger dem. Många städer i Skåne som varit med om att rösta fram SD. Men när de sedan börjar diskutera ifall man kan se Skåne som syndabock (tolkade jag det som) och skämtar om att Skåne kan få tillhöra Danmark nu och osv, blir jag uppriktigt sagt upprörd. Det är inte Skåne som röstat fram SD, det är ett par kommuner där de fått starkt fotfäste, men snälla döm oss inte över en kam! Det kändes verkligen som de pekade ut oss skåningar som SDvänliga. Men alla vi andra då? Möllan som röstat rödgrönt exempelvis. Jag vill inte bli stigmatiserad "som en sån där skåning". Är det ansvarsfullt att sitta så i soffan och skämta (jag tycker det är viktigt att man kan skämta om även politiska frågor, men det är fortfarande många skåningar och svenskar för den delen som är chockade och inte ser det komiska i sådana skämt).
Det är kanske så här det känns. Att som invandrare bli dragen över en och samma kam, att få ta skit från en liten klick som förstör för andra, att försvinna in i mängden utan att göra sig hörd. Att bli stämplad. Obehaglig känsla.
I Tvsoffan på SVT1 sitter några politiker och diskuterar Skåne. Det är i Skåne som SD har starkast fotfäste, säger dem. Många städer i Skåne som varit med om att rösta fram SD. Men när de sedan börjar diskutera ifall man kan se Skåne som syndabock (tolkade jag det som) och skämtar om att Skåne kan få tillhöra Danmark nu och osv, blir jag uppriktigt sagt upprörd. Det är inte Skåne som röstat fram SD, det är ett par kommuner där de fått starkt fotfäste, men snälla döm oss inte över en kam! Det kändes verkligen som de pekade ut oss skåningar som SDvänliga. Men alla vi andra då? Möllan som röstat rödgrönt exempelvis. Jag vill inte bli stigmatiserad "som en sån där skåning". Är det ansvarsfullt att sitta så i soffan och skämta (jag tycker det är viktigt att man kan skämta om även politiska frågor, men det är fortfarande många skåningar och svenskar för den delen som är chockade och inte ser det komiska i sådana skämt).
Det är kanske så här det känns. Att som invandrare bli dragen över en och samma kam, att få ta skit från en liten klick som förstör för andra, att försvinna in i mängden utan att göra sig hörd. Att bli stämplad. Obehaglig känsla.
måndag 20 september 2010
Möllevången är vårt!
Om ni börjar tröttna på mina politiska inlägg så är det kanske lika bra att vända sig till en annan blogg. Som min pojkvän sa "jag kan nog inte läsa din blogg mer för jag blir så arg". Men jag ska ändå en gång för alla försöka förklara hur jag tänker och känner, varför jag anser att skillnaden mellan blocken är djupare än många vill erkänna. Det är i och för sig inte så många som läser min blogg, men det vore kul med kommentarer från er som hänger här inne ibland.
Vad anser jag vara den huvudsakliga skillnaden mellan vänstern och (extrem)högern?
Det verkar finnas ett relativt stort missnöje runt om i landet mot vänsterpolitik (inte minst mot kommunismen, som jag hellre väljer att kalla marxismen). Jag förstår att vänstern kan tyckas extrem och nej-sägande. Detta "extrema" bottnar dock i djupa ideologier som syftar efter att hjälpa de svaga och kämpa sig uppåt snarare än neråt.
Angående flyktingpolitiken så ser jag det lite som att vi i västvärlden har mycket att ge tillbaka till dem som har det svårare än oss. Inte bara för att det är schysst att ställa upp utan för att det är det enda rätta. Ja, men vi kan inte hjälpa alla i hela världen, säger några. Sant. Det vore svårt att hjälpa exakt alla. Låt mig beskriva det symboliskt. Låt oss se det som att vi i västvärlden sitter i en båt och att världens flyktingar simmar runt i havet runt omkring oss. De ber oss att lyfta upp dem till båten.
Och här har vi grunden till ett mycket intressant utgångsläge. Det är här många av oss skiljer oss åt om hur man bör agera härnäst, och som avgör skillnaden mellan de olika politiska riktningarna (i min mening).
Högerextrema skulle säga något i stil med:
Vi kan inte dra upp alla i båten för då sjunker vi själva, vi blir för många. Det är ren överlevnad, vi måste se till och överleva själva. Det låter resonligt, eller?
Vänstertänkare resonerar snarare:
Båten är långt ifrån full. (Jämför med människorna i de halvfulla Titanic-livbåtarna som inte vågade hjälpa fler utifrån rädslan av att då själva riskerade att gå under). Det kanske innebär att vi sänker vår standard lite, att vi får dela med oss, ge plats i båten till fler.
Men det är det enda moraliska, det enda humana. Att hjälpa fler människor i nöd.
Jag vill inte vara en av dem som sitter i den halvfulla båten, rädd och feg, jag vill vara en av dem som sträcker ut en hand och försöker rädda så många som möjligt.
Slutligen skulle jag vilja avsluta denna tankeställning med mitt absoluta favoritcitat från Peter Singer:
"Om du såg att ett barn höll på att drunkna i en lerig pöl och du hade dina finaste skor på dig. Skulle du ändå kliva ner i pölen och rädda barnet?"
Vad anser jag vara den huvudsakliga skillnaden mellan vänstern och (extrem)högern?
Det verkar finnas ett relativt stort missnöje runt om i landet mot vänsterpolitik (inte minst mot kommunismen, som jag hellre väljer att kalla marxismen). Jag förstår att vänstern kan tyckas extrem och nej-sägande. Detta "extrema" bottnar dock i djupa ideologier som syftar efter att hjälpa de svaga och kämpa sig uppåt snarare än neråt.
Angående flyktingpolitiken så ser jag det lite som att vi i västvärlden har mycket att ge tillbaka till dem som har det svårare än oss. Inte bara för att det är schysst att ställa upp utan för att det är det enda rätta. Ja, men vi kan inte hjälpa alla i hela världen, säger några. Sant. Det vore svårt att hjälpa exakt alla. Låt mig beskriva det symboliskt. Låt oss se det som att vi i västvärlden sitter i en båt och att världens flyktingar simmar runt i havet runt omkring oss. De ber oss att lyfta upp dem till båten.
Och här har vi grunden till ett mycket intressant utgångsläge. Det är här många av oss skiljer oss åt om hur man bör agera härnäst, och som avgör skillnaden mellan de olika politiska riktningarna (i min mening).
Högerextrema skulle säga något i stil med:
Vi kan inte dra upp alla i båten för då sjunker vi själva, vi blir för många. Det är ren överlevnad, vi måste se till och överleva själva. Det låter resonligt, eller?
Vänstertänkare resonerar snarare:
Båten är långt ifrån full. (Jämför med människorna i de halvfulla Titanic-livbåtarna som inte vågade hjälpa fler utifrån rädslan av att då själva riskerade att gå under). Det kanske innebär att vi sänker vår standard lite, att vi får dela med oss, ge plats i båten till fler.
Men det är det enda moraliska, det enda humana. Att hjälpa fler människor i nöd.
Jag vill inte vara en av dem som sitter i den halvfulla båten, rädd och feg, jag vill vara en av dem som sträcker ut en hand och försöker rädda så många som möjligt.
Slutligen skulle jag vilja avsluta denna tankeställning med mitt absoluta favoritcitat från Peter Singer:
"Om du såg att ett barn höll på att drunkna i en lerig pöl och du hade dina finaste skor på dig. Skulle du ändå kliva ner i pölen och rädda barnet?"
20 september
Vill tipsa om två vettiga filosofer: Peter Singer och John Rawls.
Peter Singer artikel:
http://www.pastan.nu/merpastan/peter-singer-i-stockholm-1.835422
Peter Singer video:
http://www.youtube.com/watch?v=3bi81JcddWc
Ja, jag vet att Singer är utilitarist, men han ser inte lycka som något man kan åstadkomma genom att offra andra människor. För övrigt är han skaparen till djurrättsrörelsens bibel "Animal Liberation" samt att han är starkt vänsterdriven överlag med fokus på etiska frågor.
John Rawls:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Okunnighetens_sl%C3%B6ja
http://plato.stanford.edu/entries/rawls/#LawPeoLibForPol
John Rawls myntade tankeexperimentet "Okunnighetens slöja" - en mycket intressant teori. Läs och frossa!
Peter Singer
Peter Singer artikel:
http://www.pastan.nu/merpastan/peter-singer-i-stockholm-1.835422
Peter Singer video:
http://www.youtube.com/watch?v=3bi81JcddWc
Ja, jag vet att Singer är utilitarist, men han ser inte lycka som något man kan åstadkomma genom att offra andra människor. För övrigt är han skaparen till djurrättsrörelsens bibel "Animal Liberation" samt att han är starkt vänsterdriven överlag med fokus på etiska frågor.
John Rawls:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Okunnighetens_sl%C3%B6ja
http://plato.stanford.edu/entries/rawls/#LawPeoLibForPol
John Rawls myntade tankeexperimentet "Okunnighetens slöja" - en mycket intressant teori. Läs och frossa!
Peter Singer
John Rawls
söndag 19 september 2010
23:25
Då var det klart. Först nedstämd, om inte rättare sagt chockad.
Sen såg jag hur Möllevången hade röstat och blev själaglad. Jag är så stolt över att kalla mig Möllanbo, kolla bara här:
http://www.val.se/val/val2010/valnatt/K/valdistrikt/12/80/0205/index.html
Hur vackert som helst.
Nu är det krig.
Sen såg jag hur Möllevången hade röstat och blev själaglad. Jag är så stolt över att kalla mig Möllanbo, kolla bara här:
http://www.val.se/val/val2010/valnatt/K/valdistrikt/12/80/0205/index.html
Hur vackert som helst.
Nu är det krig.
Valvaka
Tycker det är lite töntigt att hålla på och presentera siffror som inte ens är säkra, kan man inte vänta helt tills allt är räknat istället? Fast det är klart att folk är hispiga och vill veta någorlunda.
SD kan mycket möjligt bli lika stort som Vänsterpartiet, om man ska tro på undersökningen, men återigen är det dumt att spekulera än. "Vi har ambition om att bli Sveriges största parti i framtiden" är väl lite väl optimistiskt av SD, men det skulle inte förvåna mig om det går bra för dem. Det kanske är en välbehövlig wake up call. Om så blir fallet tänker jag försöka engagera mig i Vänsterpartiet så gott jag kan i hopp om att kunna hjälpa till, om än bara något litet, tills nästa val. Det borde jag kanske ha gjort för länge sen. Jag tror vi alla bör engagera oss mer, vi som har starka åsikter, istället för att lämna över till alla andra att göra jobbet åt oss. Sedan håller jag med min syster, som väljer att inte rösta på något parti, eftersom hon anser att alla partier har något bra och något dåligt. Det finns frågor där jag snarare är höger än vänster, det finns inget parti som representerar mina åsikter till punkt och pricka. Samtidigt tror jag det handlar om att komma underfund med vilken sida man står på i grunden, för även om de olika blocken talar om samma saker "rättvisa", "jämlikhet", "välfärd" osv, så har de helt olika grundsyner på hur vi ska ta oss dit och med vilka medel vi ska använda oss av. Det är där vi bör söka, genom att fråga oss själva vad vi har för grundvärderingar, sen att man kanske inte håller med ett parti i allt, men är det så viktigt? Hur skulle det se ut om man inte hade en personlig egen avvikelse? Det tror jag bara är nyttigt.
SD kan mycket möjligt bli lika stort som Vänsterpartiet, om man ska tro på undersökningen, men återigen är det dumt att spekulera än. "Vi har ambition om att bli Sveriges största parti i framtiden" är väl lite väl optimistiskt av SD, men det skulle inte förvåna mig om det går bra för dem. Det kanske är en välbehövlig wake up call. Om så blir fallet tänker jag försöka engagera mig i Vänsterpartiet så gott jag kan i hopp om att kunna hjälpa till, om än bara något litet, tills nästa val. Det borde jag kanske ha gjort för länge sen. Jag tror vi alla bör engagera oss mer, vi som har starka åsikter, istället för att lämna över till alla andra att göra jobbet åt oss. Sedan håller jag med min syster, som väljer att inte rösta på något parti, eftersom hon anser att alla partier har något bra och något dåligt. Det finns frågor där jag snarare är höger än vänster, det finns inget parti som representerar mina åsikter till punkt och pricka. Samtidigt tror jag det handlar om att komma underfund med vilken sida man står på i grunden, för även om de olika blocken talar om samma saker "rättvisa", "jämlikhet", "välfärd" osv, så har de helt olika grundsyner på hur vi ska ta oss dit och med vilka medel vi ska använda oss av. Det är där vi bör söka, genom att fråga oss själva vad vi har för grundvärderingar, sen att man kanske inte håller med ett parti i allt, men är det så viktigt? Hur skulle det se ut om man inte hade en personlig egen avvikelse? Det tror jag bara är nyttigt.
Komedi
Mysigt litet klipp med Billy Boyd (min lille favoritskotte) och Viggo:
http://www.youtube.com/watch?v=m8XZ6KxE30I
Naaaw
Holländaren:
http://www.youtube.com/watch?v=9fCYYPCtHGs&feature=related
(Den är fejk, vilket väl i och för sig är tur!)
Seinfeld - Babu:
http://www.youtube.com/watch?v=b4_TeT4XhlY
"Babu?!"
Fawlty Towers - Basil the Rat:
http://www.youtube.com/watch?v=C8spJd-bMaA
"Say no more!"
Allas våran Eddie Izzard:
http://www.youtube.com/watch?v=9IzDbNFDdP4
"And you say (h)erb and we say Herb. Because there´s a fucking H in it."
http://www.youtube.com/watch?v=m8XZ6KxE30I
Naaaw
Holländaren:
http://www.youtube.com/watch?v=9fCYYPCtHGs&feature=related
(Den är fejk, vilket väl i och för sig är tur!)
Seinfeld - Babu:
http://www.youtube.com/watch?v=b4_TeT4XhlY
"Babu?!"
Fawlty Towers - Basil the Rat:
http://www.youtube.com/watch?v=C8spJd-bMaA
"Say no more!"
Allas våran Eddie Izzard:
http://www.youtube.com/watch?v=9IzDbNFDdP4
"And you say (h)erb and we say Herb. Because there´s a fucking H in it."
19 september
Blev så himla förvirrad när jag skulle rösta, för Jens Holm stod inte ens med på Vänsterpartiets valsedel. Och då säger Christian att jamen var inte han miljöpartist, varpå jag blev ännu mer förvirrad. Han skulle stå som trea på listan, men tror nog att listorna ser olika ut beroende på vilken region man tillhör. Han står nog med i Stockholmstrakten. Men ändå skumt för han skulle ju ställa upp till Riksdagsvalet så det borde ju vara samma överallt kan man tycka. Äsch, det blev rätt tillslut iaf för jag skrev på blanksedel.
Sen hittade jag äntligen lite nya skor och en höstkappa, ett par tunna långärmade och annat smått och gott.
Skorna var rätt otippade för att vara jag, lite frökenaktiga. Fattas bara en pekpinne. Kanske blivit påverkad av mina stiliga kursare. Men det är väl bara på tiden att jag slutar vara så slafsigt klädd alltid :)
Newton sitter på mattan och äter hö, och jag borde verkligen plugga. Puh!
Sen hittade jag äntligen lite nya skor och en höstkappa, ett par tunna långärmade och annat smått och gott.
Skorna var rätt otippade för att vara jag, lite frökenaktiga. Fattas bara en pekpinne. Kanske blivit påverkad av mina stiliga kursare. Men det är väl bara på tiden att jag slutar vara så slafsigt klädd alltid :)
Newton sitter på mattan och äter hö, och jag borde verkligen plugga. Puh!
lördag 18 september 2010
18 september
Det har varit lördag i en halvtimme. Jag sitter och läser igenom Klara och inser att jag är nöjd, jag ska nog inte alls ändra den.
Vibe Tribe har spelat sin sista runda för natten och det är dags att krypa ner och sniffa på kudden. Imorgon... Ja vad sker egentligen imorgon? :) Sugen på basket och fika. Rita och skriva. Lite sånt.
Godnatt.
Vibe Tribe har spelat sin sista runda för natten och det är dags att krypa ner och sniffa på kudden. Imorgon... Ja vad sker egentligen imorgon? :) Sugen på basket och fika. Rita och skriva. Lite sånt.
Godnatt.
fredag 17 september 2010
Liten tillbakablick!
Rensat igenom massa bilder. Lite kul att se hur man försändrats genom åren. Tyvärr är massor gamla bilder borta för alltid i samband med att min förra dator pajade.
Den äldsta sparade bild jag har. Förlovad och tonåring minsann!
Student med syster och Steve.
Edinburgh 2005.
Paris 2006.
Fick för mig att jag skulle förändras. Slutet av 2006.
Med bästa kompisen Tommy. 2006/2007.
Det dansades en del... 2007
Emelie och Tuva. 2008/2009
Christian. Plötsligt var piercingarna och hårfärgerna borta. 2010.
På besök i Amsterdam.
Senast tagna bild.
17 september
Efter ett välbehövt besök hos Tommy känner jag mig lite piggare.
Han påminde mig om att det är lätt att tänka för sig själv, men svårare att tänka rätt.
För övrigt är det skönt med fredag, lång vecka har det varit. Blir träning och lunch och gud vet vad.
Ses i dimman!
En trevlig liten intervju med Erlend:
http://www.aftonbladet.se/wendela/ledig/article318311.ab
Han påminde mig om att det är lätt att tänka för sig själv, men svårare att tänka rätt.
För övrigt är det skönt med fredag, lång vecka har det varit. Blir träning och lunch och gud vet vad.
Ses i dimman!
En trevlig liten intervju med Erlend:
http://www.aftonbladet.se/wendela/ledig/article318311.ab
torsdag 16 september 2010
16 september
Har haft en fantastisk lyrikanalysdag tillsammans med mina kursare. Först delade vi upp oss i grupper och fick var sin dikt att diskutera och grunligt analysera. Vi valde Carl Snoilsky - Svarta Svanor ( åh vilken symbolik!). De andra fick G. Fröding, S. Åkesson och M. Johansson att välja mellan.
Sedan sågs vi igen och gick igenom alltsammans tillsammans med läraren.
Känslan inom mig är en blanding av beundran och faschination, speciellt för Fröding och Snoilsky. Vilken berättarteknik de har! Vilken skicklighet! Åh... Hur har jag kunnat leva utan alla dessa texter, och hur kommer det sig att jag inte upptäckt dem tidigare? Jag måste ha slumrat djupt.
Har lyssnat på Tori Amos hela dagen, känner mig märkligt skör och trygg. Hennes röst är verkligen lika bra som hennes texter!
Sedan sågs vi igen och gick igenom alltsammans tillsammans med läraren.
Känslan inom mig är en blanding av beundran och faschination, speciellt för Fröding och Snoilsky. Vilken berättarteknik de har! Vilken skicklighet! Åh... Hur har jag kunnat leva utan alla dessa texter, och hur kommer det sig att jag inte upptäckt dem tidigare? Jag måste ha slumrat djupt.
Har lyssnat på Tori Amos hela dagen, känner mig märkligt skör och trygg. Hennes röst är verkligen lika bra som hennes texter!
onsdag 15 september 2010
Hemma
Jag såg fram emot arbetsdagen, det skulle bli skoj. Men med 2060 gäster i Swedbankstadions restaurang ikväll får jag ta tillbaka min tidigare entusiasm. Det är roligt att jobba, men inte när det går på konstant högvarv, inte när jobbet känns som ett enda långt gympass. Min ena chef hade gått 3 mil enligt hennes stegräknare, och då hade hon kanske gått en tredjedel i jämförelse med vad vi servitörer hade gått. 6 timmar non stop utan paus. Jag försöker inte vräka på, det är inte synd om mig. Jag är bara så trött, fötterna värker, ryggen. Behöver skriva av mig. Jag måste påminna mig själv om varför jag utsätter mig för detta.
Och nu när jag är hemma, känns det ensamt. Jag känner mig ensam.
Och jag vet inte vilket som är värst.
Imorgon är allt bra igen, måste bara vila.
Och nu när jag är hemma, känns det ensamt. Jag känner mig ensam.
Och jag vet inte vilket som är värst.
Imorgon är allt bra igen, måste bara vila.
Tori Amos och Gladtrance
Varför inte lite sprallig Vibe Tribe?
Vibe Tribe – Incore
Också lite Tori Amos!
Tori Amos – Winter
Vibe Tribe – Incore
Också lite Tori Amos!
Tori Amos – Winter
Tori Amos
15 september
Denna vecka har vi sysslat med lyrikanalys, eller rättare sagt, vår lärare har gått igenom vad man bör tänka på när man lyrikanalyserar. Något intressant om lyriken (poesin) är att den från början var en framsjungen konstform. Tillsammans med musik var lyriken ett sätt att underhålla.
Än idag ligger lyriken nära det musikaliskt rytmiska i sin form, fastän själva lyriken som genre har förändrats.
Tycker det är spännande att vissa former av lyriken ibland tycks förvandlas till noter ju längre under ytan man kommer. Det ska tydligen vara lättare att få till det rytmiska uttalet och tänket inom lyrik ifall man sysslat med musik. Vilket jag tyvärr inte har (blockflöjt för en miljon år sedan räcker väl knappast)! Vissa rytmer är trallande och skuttiga, medan andra är mastodonta som tunga trummor. Det handlar mycket om att betona olika stavelser på "rätt" sätt så man får till det där lite musikaliska. Men det är verkligen en svår analys, lyrikanalysen, tycker jag. Man kan dela upp meningar och ord i olika familjer/grupper, det är lite som om matematik skulle blandas med musik och ordkonst.
En sammanfattning av veckans föreläsningar, termdropping:
Så kan det se ut! Tur att läraren är pedagogisk samt att kurslitteraturen är helt okej den med.
Än idag ligger lyriken nära det musikaliskt rytmiska i sin form, fastän själva lyriken som genre har förändrats.
Tycker det är spännande att vissa former av lyriken ibland tycks förvandlas till noter ju längre under ytan man kommer. Det ska tydligen vara lättare att få till det rytmiska uttalet och tänket inom lyrik ifall man sysslat med musik. Vilket jag tyvärr inte har (blockflöjt för en miljon år sedan räcker väl knappast)! Vissa rytmer är trallande och skuttiga, medan andra är mastodonta som tunga trummor. Det handlar mycket om att betona olika stavelser på "rätt" sätt så man får till det där lite musikaliska. Men det är verkligen en svår analys, lyrikanalysen, tycker jag. Man kan dela upp meningar och ord i olika familjer/grupper, det är lite som om matematik skulle blandas med musik och ordkonst.
En sammanfattning av veckans föreläsningar, termdropping:
Lyrikanalys 1
vers strof fallande rytm stigande rytm versfot troké jamb daktyl anapest fri vers oschematisk vers meter versmått sonett alexandrin blankvers hexameter katalex hyperkatalex cesur överklivningLyrikanalys 2
slutrim radslutrim parrim korsrim kiastiska rim inrim allitteration assonans anafor liknelse metafor allegori sakled bildled antropomorfisering personifikation synestesi symbol antites hyperbol parallellism
Så kan det se ut! Tur att läraren är pedagogisk samt att kurslitteraturen är helt okej den med.
Också avslutningsvis lite skön lyrik ur "Gammalt och Nytt", skriven av Erik Gustaf Geiljer 1838, och dikten heter "På Nyårsdagen 1838".
Ensam i bräcklig farkost vågar
Seglaren sig på det vida haf
Stjernhvalfet öfver honom lågar
Nedanför brusar hemskt hans graf
Framåt så är hans ödes bud
Och i djupet bor som uti himlen Gud
Möjligtvis ålderdomlig vid första anblick, om man nu inte gillar det. Hur som helst är den intressant att analysera. Dessutom väldigt rytmiskt fin tycker jag som man kan vrida och vända på hur många gånger som helst och tolka på sitt eget sätt.
tisdag 14 september 2010
14 september
Tjoho!
Idag har varit en minst lika lång dag, och minst lika bra, som igår. Skulle kunna somna bumbs nu, vilket jag förmodligen kommer att göra. Imorgon blir det upp tidigt till skolan (lyrikanalys) och efter det jobba på stadion.
Hej och hå. Får blir lite mer seriösa inlägg när jag orkar och har tid över. Har säkert massor att berätta, men får bli annan dag.
Idag har varit en minst lika lång dag, och minst lika bra, som igår. Skulle kunna somna bumbs nu, vilket jag förmodligen kommer att göra. Imorgon blir det upp tidigt till skolan (lyrikanalys) och efter det jobba på stadion.
Hej och hå. Får blir lite mer seriösa inlägg när jag orkar och har tid över. Har säkert massor att berätta, men får bli annan dag.
måndag 13 september 2010
13 september
Senaste tiden har jag mest samtalat med mig själv genom min blogg. Inte på ett ledsamt ensamt sätt, det har känts fint att föra fundersamma dialoger med mig själv, även om det låter lite lurt. Idag har varit bästa dagen på länge. Jag har:
Skrivit och skickat in bidrag till 2 stycken skrivtävlingar.
Tränat - sprungit 7 km, promenerat 5 km, gymmat, bastat.
Varit på bibblan och lånat böcker.
Fikat med bra musik i öronen och gott jasminete i koppen - ritat och läst.
Pluggat.
Jaha det var min lilla lista haha.
Skulle hälsat på en liten söt dvärgpudelvalp, men jag bestämde mig för att ställa in det. Jag hade bara blivit hopplöst förälskad i den och velat ta med den hem. Åh, nej, jag klarar inte säga nej till ett djur. Det hade varit alldeles för sorgligt.
Och nu är jag alltså hemma igen, det är fint väder och jag vill ut igen. Usch det är inget vidare att sitta och trycka hemma. Får komma på något bra att hitta på.
Skrivit och skickat in bidrag till 2 stycken skrivtävlingar.
Tränat - sprungit 7 km, promenerat 5 km, gymmat, bastat.
Varit på bibblan och lånat böcker.
Fikat med bra musik i öronen och gott jasminete i koppen - ritat och läst.
Pluggat.
Jaha det var min lilla lista haha.
Skulle hälsat på en liten söt dvärgpudelvalp, men jag bestämde mig för att ställa in det. Jag hade bara blivit hopplöst förälskad i den och velat ta med den hem. Åh, nej, jag klarar inte säga nej till ett djur. Det hade varit alldeles för sorgligt.
Och nu är jag alltså hemma igen, det är fint väder och jag vill ut igen. Usch det är inget vidare att sitta och trycka hemma. Får komma på något bra att hitta på.
söndag 12 september 2010
12 september
Hittat ny mysig artist: Bat For Lashes.
Väldigt soft. Riktigt nice.
Kan rekommendera låtarna Moon and Moon och Glass.
Moon and Moon
http://open.spotify.com/track/7HaNlbEP3u3WAxNxVC6M5m
Glass
http://open.spotify.com/track/620URofLWRdI6LJHKO13bH
Väldigt soft. Riktigt nice.
Kan rekommendera låtarna Moon and Moon och Glass.
Moon and Moon
http://open.spotify.com/track/7HaNlbEP3u3WAxNxVC6M5m
Glass
http://open.spotify.com/track/620URofLWRdI6LJHKO13bH
fortsättning på Klara
Lägger upp fortsättningen på texten Klara. Inledningen har jag lagt upp för ett tag sedan här på bloggen.
Jag funderar dock på att göra om denna berättelse helt, men än så länge ser den alltså ut som följande (indrag funkar ej :/)
Glasen måste stå i ordning, det är uppenbart.
Först har vi färgerna. Glasen ska stå i färgordning och i storleksordning. De minsta måste stå ytterst. De fula chippade och de stora konstiga får stå längst bak. De röda från mamma hamnar längst fram, men sen ställer jag dem lite mer innåt sidan, det får inte vara för obvious. Klaras glas slänger jag i soporna. När jag får dåligt samvete hivar jag upp dem igen och lägger i en påse under vasken.
Det går ett par timmar innan jag retar mig på att glasen bara ligger där så fort jag ska slänga något. Det bästa jag kommer på för stunden är att stuva in min platspåsesamling ovanpå, då täcks de i alla fall av något och gör sig mindre påminda. Lite dumt, men det är en nödlösning, och nödlösningar är vad de är.
Sen ger jag bort alla Kosta Bodaglasen till brorsan. Han blir glad och undrar vad som är fel med dem. ”Designen”, svarar jag. ”Designen är helt odrickbar.”
Jag lämnar jag även ifrån mig farfars små vita finkoppar med de tunna guldkanterna samt ikeaglasen till Myrorna.
Myrorna hade jag nästan glömt bort egentligen, det är inte min kopp av butik just. Mitt första intryck är ändå att de har skärpt till sig lite, fixat schysst skyltning och ordning och reda. Kläder hänger ju praktiskt taget i exakt färggrupp som en lång regnbåge. Jag går runt och kollar lite innan jag räcker fram glasen till tjejen bakom kassan. Hon ler lurigt i sin sneda tofs och blommiga 80-talsblus innan hon sorterar vidare. Det känns fint på något sätt, att hjälpa till. Fast det är klart, jag glädjer mig åt folks smarta inköp också, det är dem som är de riktiga hjältarna. De som tar sig hit med jämna mellanrum och rotar igenom andras gamla skit, som ser något speciellt i allt det där använda, bortkastade, fula, kantstötta, felgjorda, trasiga och missförstådda. Som tar tillvara på saker utan att bry sig om var de varit, vem som använt dem. Jag har alltid varit misstänksam mot bortskänkta saker. Jag vill veta vad saken varit med om och vem som ägt den.
Jag beundrar människor som säger att det inte spelar någon roll var fläckarna kommer ifrån. ”Det är den här mattan jag ska ha, punkt slut.”
Folk som glädjeligen köper gamla skor med omaka snören och gynnar både natur och moral och fan vet vad. Som orkar.
Bara mammas röda glas finns kvar efter utrensningen, det känns lite snopet, jag går och sätter på Vreeswijk. Nynnade är jag tillbaka hos glasen. Jag märker att jag sätter fingret på läppen. Tycker det är oväntat att jag inte har bättre för mig. Men jag vill ha ordning och reda, det ska inte vara så himla svårt att förstå.
Det innfinner sig en lång tystnad, längre än normalt. Jag får inte fram de tankar jag vill. Det retar mig att det står still. Tillslut tycker jag att glasen kan få stå var de vill egentligen. Jag placerar ut dem i skåpet med goda mellanrum, lite här och där ska det vara. Man vill ju inte behöva gräva sig in varje gång man vill ha ett glas vatten. Det ska vara lätt och behändigt, de ska finnas där när man behöver dem som mest, inte för prydligt. Det ska vara lite av en jag-ställer-dem-väl-var-fan-jag-vill-känsla. Oplanerat.
Jag betraktar skåpet från olika vinklar, men det ser inte bra ut, skitkonstigt med ett par glas random utspridda på en stor yta. Så jag plockar ut dem igen och ställer på diskbänken, känner mig hur irriterad som helst. Dricker ett glas vatten. Står bara en lång stund och glor innan jag bestämmer att de lika gärna kan stå framme. Alltid nära vasken, redo och tillhands. ”Ja varför inte?”, frågar jag mig själv och knuffar undan lite skit och puffar på diskstället. Känner hur blodet strömmar till i ansiktet. ”Ja varför i helvete inte?”, släpper jag ur mig och slår till diskbänken med näven, tar strypgrepp om kranen. ”Din jävla diskjävel!”
Jag frustar som ett djur, jag sliter och drar tills kraften går ur mina armar och jag lipar som ett barn.
Känner mig dum. Om det finns andar eller spöken som följer efter och tittar på en om dagarna så har de nog skrattat åt mig nu. Eller bara tyckt jag är dum i huvudet och åkt iväg till nån annan i stället. ”Vi skiter väl i det mongot.”
Och tänk om farfar hade sett mig, vad hade han trott?
Resten av kvällen spenderar jag framför tvn. Jag sappar mellan kanalerna och känner mig insatt i det mesta förutom en massa skit ingen människa kan bli klok på. Det finns ett program för alla. Man behöver nog aldrig känna sig ensam.
4/4
Bokhyllan måste sorteras. Jag kommer på det när jag vaknar. Klockan är 4.05 och jag är tvungen att ställa rätt böckerna, kan inte somna innan det är gjort. Byter örngott också. Mitt i sorteringen hittar jag en lång elegant fjäder bakom Klaras diktsamling. Jag sätter den bakom örat och föser undan hennes böcker, lägger dem i en gammal flyttlåda och ställer den uppstoppade kanariefåglen ovanpå.
Efter sorteringen finns det bara tre böcker kvar som är mina. Men hellre tre böcker än en massa skräp som bara tar plats. Dikter har aldrig fått några hus byggda, inte ett endaste. Känns lite fel att bara placera ut tre böcker i och för sig, men jag är inte den som läser ett i ett, jag ser hellre på Discovery och skaffar erfarenhet ute i den riktiga världen. Jag vill se och höra, arbeta med händerna. Upptäcka, uppleva. Dikter är för svåra jävlar.
De tre böckerna består av följande: drinkboken som brorsan gav mig förrförra julen, ”Gör det själv, Textil” och ”Baka gott med choklad”. Baka gott med choklad får stå främst, efter den tycker jag drinkboken passar. Textilboken vette sjutton, den är svårplacerad. Jag har inte alls något minne av den, vem jag fått den av, hur länge den varit hos mig. Kan den verkligen vara min och hur har det i så fall gått till? Klara skriver sitt namn i allt så hennes är det nog inte. Jag utesluter att den är min på något sätt. Det måste betyda något. Jag lägger den inne vid datorn. Jag vet inte vad den har där att göra, men det känns rätt.
Patrik kommer förbi, jag frågar om han vill ha kanariefåglen och en flyttlåda med dikter. Nej, det vill han inte, men han vill gärna spela world of warcraft. Jag blir arg, frågar surt varför allt måste handla om spel alltid. "Läser du inget, bryr du dig inte om inredning, till exempel?" frågar jag utan att ge honom en chans att svara. Slutligen uppmuntrar jag honom att "ta tag i sitt liv för fan".
Det kändes väldigt bra just då, men inte efteråt, inte ett dugg. Jag blir förvirrad, säger förlåt och bjuder honom på öl. Jag tänker på det hela dagen därpå också, speciellt det jag sa om inredningen, det tycks helt ologiskt. Jag får fråga honom vad jag menade med det. Det vet han inte. Han tycker han har det bra hos sig, att han har det fint. Vi kommer överrens om att han har bra smak. Jag ber om ursäkt en gång till, förklarar medan han bara nickar. Säger att jag har sovit så dåligt, att det inte kunde hjälpas. Säger att jag inte vet varför jag säger sånt ibland, men att det var dumt. Jag menar sällan vad jag säger, säger jag.
6/4
Det låg en bit mystiskt kött utan etikett i frysen, jag tog ut den, tinade och stekte den i smör. Kryddade med timjan och massa annat som jag kunde hitta. Också ett stort glas apelsinjuice till det, tropicana hade jag kostat på mig. Åt och drack framför world of warcraft medan vi dödade sista bossen i nya instansen. Spillde ner hela tangentbordet mitt i allt.
Efter att ha konstaterat att tangentbordet måste vara ifred och torka tar jag en kalldusch. Därefter ringer jag Annabelle. Fingrarna slår numret helt själv. Efter fem minuter undrar hon vad det egentligen var jag ville ha sagt.
”Tänkte bara höra hur du har det, länge sen sist och så.”
”Jag har det bra.”
Jag frågar hur det går med hennes brorsas företag, han hade ju startat eget. Och hur var det i Australien? Blev det nån resa till Prag i våras? Jag säger att jag tycker vi ska ses klockan åtta på torget, ta en öl och snacka lite. Det går hon med på.
Annabelle står i en lång figursydd grå kappa och en vit tunn mössa på sned. Hon ser bekymrad och frusen ut, otålig. Jag vinkar så hon ser mig, går fram och kramar om henne. ”Läget Belle. Saknat dig.” Hon skrattar och är precis som vanligt, säger sådant som hon brukar, som bara hon säger. Vi pratar inte om något som hänt, ställer inte en endaste fråga. Jag glömmer för några timmar allt jag vill ha glömt, tills rummet mörknar till ett dunkelt töcken. Ljuden bluddrar ihop sig och försvinner bortåt, hakar upp sig. En overklig känsla arbetar sig genom min kropp samtidigt som mina händer förvandlas till en pöl med kallsvett. ”Hur är det med dig?”, frågar Belle med den där välbekanta besvikna rösten. Jag orkar inte se henne i ögonen. ”Nej, jag känner mig dålig. Förlåt, vi ses en annan dag.”
En minut senare är jag redan halvvägs hemma.
När jag stängt ytterdörren och släckt ner lägger jag mig tom i sängen med händerna på bröstet. Ligger så i en timme kanske och fokuserar på att andas lugnt och jämnt. Sen går jag upp igen, borstar tänderna noggrannare än förut, dricker ett stort glas kallt vatten och tittar ut genom köksfönstret. Inga stjärnor, dimman ligger tät i natt. Jag kommer att tänka på Klaras nerpackade böcker och smyger bort till garderoben, lyfter bort Bob och öppnar lådan. Jag rotar ett tag, tar upp en efter en och läser titlarna högt för mig själv. Ingenting säger mig värst mycket, jag vet ingenting om det här. Tillslut står jag med den lilla tunna boken hon brukade ha vid sängen om nätterna. Undrar varför hon lämnat kvar den hos mig, funderar på att ringa henne och fråga om hon vill ha den skickad med posten, och var bor hon nu, kanske en fika också och hur har hon haft det? Jag sätter mig ner på golvet och börjar bläddra, det är en diktsamling av någon Salvatore Quasimodo från 1957. Den luktar inte bara gammal utan riktigt unken. Det sitter en klisterlapp med ett namn på ett antikvariat i Norrköping. Norrköping, tänker jag. Vad har hon haft där och göra? Bob eller Bo står bredvid med sina dammiga fjädrar, jag tycker för en kort stund att han är fin. Jag skummar igenom boken, ganska gammaldags och tjatigt, men så fastnar jag plötsligt på sidan tjugoett:
”Stundom kallar din röst mig tillbaka, och jag vet ej vilka himlar och vatten som vaknar inom mig.”
****
Jag funderar dock på att göra om denna berättelse helt, men än så länge ser den alltså ut som följande (indrag funkar ej :/)
3/4
Glasen måste stå i ordning, det är uppenbart.
Först har vi färgerna. Glasen ska stå i färgordning och i storleksordning. De minsta måste stå ytterst. De fula chippade och de stora konstiga får stå längst bak. De röda från mamma hamnar längst fram, men sen ställer jag dem lite mer innåt sidan, det får inte vara för obvious. Klaras glas slänger jag i soporna. När jag får dåligt samvete hivar jag upp dem igen och lägger i en påse under vasken.
Det går ett par timmar innan jag retar mig på att glasen bara ligger där så fort jag ska slänga något. Det bästa jag kommer på för stunden är att stuva in min platspåsesamling ovanpå, då täcks de i alla fall av något och gör sig mindre påminda. Lite dumt, men det är en nödlösning, och nödlösningar är vad de är.
Sen ger jag bort alla Kosta Bodaglasen till brorsan. Han blir glad och undrar vad som är fel med dem. ”Designen”, svarar jag. ”Designen är helt odrickbar.”
Jag lämnar jag även ifrån mig farfars små vita finkoppar med de tunna guldkanterna samt ikeaglasen till Myrorna.
Myrorna hade jag nästan glömt bort egentligen, det är inte min kopp av butik just. Mitt första intryck är ändå att de har skärpt till sig lite, fixat schysst skyltning och ordning och reda. Kläder hänger ju praktiskt taget i exakt färggrupp som en lång regnbåge. Jag går runt och kollar lite innan jag räcker fram glasen till tjejen bakom kassan. Hon ler lurigt i sin sneda tofs och blommiga 80-talsblus innan hon sorterar vidare. Det känns fint på något sätt, att hjälpa till. Fast det är klart, jag glädjer mig åt folks smarta inköp också, det är dem som är de riktiga hjältarna. De som tar sig hit med jämna mellanrum och rotar igenom andras gamla skit, som ser något speciellt i allt det där använda, bortkastade, fula, kantstötta, felgjorda, trasiga och missförstådda. Som tar tillvara på saker utan att bry sig om var de varit, vem som använt dem. Jag har alltid varit misstänksam mot bortskänkta saker. Jag vill veta vad saken varit med om och vem som ägt den.
Jag beundrar människor som säger att det inte spelar någon roll var fläckarna kommer ifrån. ”Det är den här mattan jag ska ha, punkt slut.”
Folk som glädjeligen köper gamla skor med omaka snören och gynnar både natur och moral och fan vet vad. Som orkar.
Bara mammas röda glas finns kvar efter utrensningen, det känns lite snopet, jag går och sätter på Vreeswijk. Nynnade är jag tillbaka hos glasen. Jag märker att jag sätter fingret på läppen. Tycker det är oväntat att jag inte har bättre för mig. Men jag vill ha ordning och reda, det ska inte vara så himla svårt att förstå.
Det innfinner sig en lång tystnad, längre än normalt. Jag får inte fram de tankar jag vill. Det retar mig att det står still. Tillslut tycker jag att glasen kan få stå var de vill egentligen. Jag placerar ut dem i skåpet med goda mellanrum, lite här och där ska det vara. Man vill ju inte behöva gräva sig in varje gång man vill ha ett glas vatten. Det ska vara lätt och behändigt, de ska finnas där när man behöver dem som mest, inte för prydligt. Det ska vara lite av en jag-ställer-dem-väl-var-fan-jag-vill-känsla. Oplanerat.
Jag betraktar skåpet från olika vinklar, men det ser inte bra ut, skitkonstigt med ett par glas random utspridda på en stor yta. Så jag plockar ut dem igen och ställer på diskbänken, känner mig hur irriterad som helst. Dricker ett glas vatten. Står bara en lång stund och glor innan jag bestämmer att de lika gärna kan stå framme. Alltid nära vasken, redo och tillhands. ”Ja varför inte?”, frågar jag mig själv och knuffar undan lite skit och puffar på diskstället. Känner hur blodet strömmar till i ansiktet. ”Ja varför i helvete inte?”, släpper jag ur mig och slår till diskbänken med näven, tar strypgrepp om kranen. ”Din jävla diskjävel!”
Jag frustar som ett djur, jag sliter och drar tills kraften går ur mina armar och jag lipar som ett barn.
Känner mig dum. Om det finns andar eller spöken som följer efter och tittar på en om dagarna så har de nog skrattat åt mig nu. Eller bara tyckt jag är dum i huvudet och åkt iväg till nån annan i stället. ”Vi skiter väl i det mongot.”
Och tänk om farfar hade sett mig, vad hade han trott?
Resten av kvällen spenderar jag framför tvn. Jag sappar mellan kanalerna och känner mig insatt i det mesta förutom en massa skit ingen människa kan bli klok på. Det finns ett program för alla. Man behöver nog aldrig känna sig ensam.
4/4
Bokhyllan måste sorteras. Jag kommer på det när jag vaknar. Klockan är 4.05 och jag är tvungen att ställa rätt böckerna, kan inte somna innan det är gjort. Byter örngott också. Mitt i sorteringen hittar jag en lång elegant fjäder bakom Klaras diktsamling. Jag sätter den bakom örat och föser undan hennes böcker, lägger dem i en gammal flyttlåda och ställer den uppstoppade kanariefåglen ovanpå.
Efter sorteringen finns det bara tre böcker kvar som är mina. Men hellre tre böcker än en massa skräp som bara tar plats. Dikter har aldrig fått några hus byggda, inte ett endaste. Känns lite fel att bara placera ut tre böcker i och för sig, men jag är inte den som läser ett i ett, jag ser hellre på Discovery och skaffar erfarenhet ute i den riktiga världen. Jag vill se och höra, arbeta med händerna. Upptäcka, uppleva. Dikter är för svåra jävlar.
De tre böckerna består av följande: drinkboken som brorsan gav mig förrförra julen, ”Gör det själv, Textil” och ”Baka gott med choklad”. Baka gott med choklad får stå främst, efter den tycker jag drinkboken passar. Textilboken vette sjutton, den är svårplacerad. Jag har inte alls något minne av den, vem jag fått den av, hur länge den varit hos mig. Kan den verkligen vara min och hur har det i så fall gått till? Klara skriver sitt namn i allt så hennes är det nog inte. Jag utesluter att den är min på något sätt. Det måste betyda något. Jag lägger den inne vid datorn. Jag vet inte vad den har där att göra, men det känns rätt.
5/4
Patrik kommer förbi, jag frågar om han vill ha kanariefåglen och en flyttlåda med dikter. Nej, det vill han inte, men han vill gärna spela world of warcraft. Jag blir arg, frågar surt varför allt måste handla om spel alltid. "Läser du inget, bryr du dig inte om inredning, till exempel?" frågar jag utan att ge honom en chans att svara. Slutligen uppmuntrar jag honom att "ta tag i sitt liv för fan".
Det kändes väldigt bra just då, men inte efteråt, inte ett dugg. Jag blir förvirrad, säger förlåt och bjuder honom på öl. Jag tänker på det hela dagen därpå också, speciellt det jag sa om inredningen, det tycks helt ologiskt. Jag får fråga honom vad jag menade med det. Det vet han inte. Han tycker han har det bra hos sig, att han har det fint. Vi kommer överrens om att han har bra smak. Jag ber om ursäkt en gång till, förklarar medan han bara nickar. Säger att jag har sovit så dåligt, att det inte kunde hjälpas. Säger att jag inte vet varför jag säger sånt ibland, men att det var dumt. Jag menar sällan vad jag säger, säger jag.
6/4
Det låg en bit mystiskt kött utan etikett i frysen, jag tog ut den, tinade och stekte den i smör. Kryddade med timjan och massa annat som jag kunde hitta. Också ett stort glas apelsinjuice till det, tropicana hade jag kostat på mig. Åt och drack framför world of warcraft medan vi dödade sista bossen i nya instansen. Spillde ner hela tangentbordet mitt i allt.
Efter att ha konstaterat att tangentbordet måste vara ifred och torka tar jag en kalldusch. Därefter ringer jag Annabelle. Fingrarna slår numret helt själv. Efter fem minuter undrar hon vad det egentligen var jag ville ha sagt.
”Tänkte bara höra hur du har det, länge sen sist och så.”
”Jag har det bra.”
Jag frågar hur det går med hennes brorsas företag, han hade ju startat eget. Och hur var det i Australien? Blev det nån resa till Prag i våras? Jag säger att jag tycker vi ska ses klockan åtta på torget, ta en öl och snacka lite. Det går hon med på.
Annabelle står i en lång figursydd grå kappa och en vit tunn mössa på sned. Hon ser bekymrad och frusen ut, otålig. Jag vinkar så hon ser mig, går fram och kramar om henne. ”Läget Belle. Saknat dig.” Hon skrattar och är precis som vanligt, säger sådant som hon brukar, som bara hon säger. Vi pratar inte om något som hänt, ställer inte en endaste fråga. Jag glömmer för några timmar allt jag vill ha glömt, tills rummet mörknar till ett dunkelt töcken. Ljuden bluddrar ihop sig och försvinner bortåt, hakar upp sig. En overklig känsla arbetar sig genom min kropp samtidigt som mina händer förvandlas till en pöl med kallsvett. ”Hur är det med dig?”, frågar Belle med den där välbekanta besvikna rösten. Jag orkar inte se henne i ögonen. ”Nej, jag känner mig dålig. Förlåt, vi ses en annan dag.”
En minut senare är jag redan halvvägs hemma.
När jag stängt ytterdörren och släckt ner lägger jag mig tom i sängen med händerna på bröstet. Ligger så i en timme kanske och fokuserar på att andas lugnt och jämnt. Sen går jag upp igen, borstar tänderna noggrannare än förut, dricker ett stort glas kallt vatten och tittar ut genom köksfönstret. Inga stjärnor, dimman ligger tät i natt. Jag kommer att tänka på Klaras nerpackade böcker och smyger bort till garderoben, lyfter bort Bob och öppnar lådan. Jag rotar ett tag, tar upp en efter en och läser titlarna högt för mig själv. Ingenting säger mig värst mycket, jag vet ingenting om det här. Tillslut står jag med den lilla tunna boken hon brukade ha vid sängen om nätterna. Undrar varför hon lämnat kvar den hos mig, funderar på att ringa henne och fråga om hon vill ha den skickad med posten, och var bor hon nu, kanske en fika också och hur har hon haft det? Jag sätter mig ner på golvet och börjar bläddra, det är en diktsamling av någon Salvatore Quasimodo från 1957. Den luktar inte bara gammal utan riktigt unken. Det sitter en klisterlapp med ett namn på ett antikvariat i Norrköping. Norrköping, tänker jag. Vad har hon haft där och göra? Bob eller Bo står bredvid med sina dammiga fjädrar, jag tycker för en kort stund att han är fin. Jag skummar igenom boken, ganska gammaldags och tjatigt, men så fastnar jag plötsligt på sidan tjugoett:
”Stundom kallar din röst mig tillbaka, och jag vet ej vilka himlar och vatten som vaknar inom mig.”
****
lördag 11 september 2010
11 september
Handlade för första gången någonsin rödkål (snacka om underskattad).
Rödkålssallad.
I riven morot, 1 rivet äpple, cocktailtomater, champinjoner, sallad.. Ja man kan såklart variera i en oändlighet. Något som också är gott till är rädisor, purjolök, rödlök, avokado och koriander. Sedan brukar jag alltid ha olika sorters vinäger, olivolja, chili och salt/peppar samt tabasco.
Speglis.
fredag 10 september 2010
10 september
Physalisknopp! Undrar hur den ska kunna förvandlas till ett oranget bär.
Småknoppar överallt.
Paprikan vill kanske snart skördas?
Odlingsprogramstips: Från trädgård till tallrik. Handlar om ett engelskt par som odlar egna ekologiska varor. Jättebra program fullt med tips för den som funderar på att själv börja odla! Nu blir det mat för min del och snask. Lite skriva, lite basket och icewind dale! Pöss.
Valtips!
Till er som förvirrat er i den rödgröna djungeln utav intressanta valkandidater kan jag tipsa om Jens Holm (V).
Själv har jag letat efter någon som kombinerar vänstertänkande med miljö- och djurfrågor, och om du är inne på samma spår gå då in på http://jensholm.se/ och kolla igenom vilka frågor som ligger honom närmst. Jag var först inne och kollade runt på http://valpejl.se/ för att försöka hitta någon miljöpartist som valt djurfrågor som en av sina tre hjärtefrågor, men fann ingen som nämnde just detta. Möjligtvis hänger det ihop med klimatfrågor och miljötankande i stort och på så vis inte nämns för sig själv. Men ville ändå hitta någon som faktiskt tog upp det i sin presentation. Kom på något sätt in på Jens hemsida och insåg att jag kände igen honom från en tvdebatt med miljön i fokus (där även Wetterstrand samt representanter för övriga partier fanns med). Jens var hur som helst där för att diksutera miljö utifrån ett vänsterperspektiv. För mig tycks Jens manifestera båda dessa sidor, och är som en slags brygga mellan miljöpartiet och vänsterpartiet.
Själv har jag letat efter någon som kombinerar vänstertänkande med miljö- och djurfrågor, och om du är inne på samma spår gå då in på http://jensholm.se/ och kolla igenom vilka frågor som ligger honom närmst. Jag var först inne och kollade runt på http://valpejl.se/ för att försöka hitta någon miljöpartist som valt djurfrågor som en av sina tre hjärtefrågor, men fann ingen som nämnde just detta. Möjligtvis hänger det ihop med klimatfrågor och miljötankande i stort och på så vis inte nämns för sig själv. Men ville ändå hitta någon som faktiskt tog upp det i sin presentation. Kom på något sätt in på Jens hemsida och insåg att jag kände igen honom från en tvdebatt med miljön i fokus (där även Wetterstrand samt representanter för övriga partier fanns med). Jens var hur som helst där för att diksutera miljö utifrån ett vänsterperspektiv. För mig tycks Jens manifestera båda dessa sidor, och är som en slags brygga mellan miljöpartiet och vänsterpartiet.
torsdag 9 september 2010
Hösten 2009
För ett år sedan när jag var på promenad låg dessa höns plötsligt där jag skulle gå förbi. Fast det var nog snarare jag som var plötslig för dem.
De lät mig komma nära och fotografera dem.
Familjeträd.
9 september
Var inne och raderade en gammal metrobloggenblog. Den osade ungdom och vaghet, jag skämdes lite, innan jag tänkte efter, för det var faktiskt inte alls länge sedan jag skapade den. Vet i och för sig inte hur denna blog uppfattas av andra. Men jag tror det viktigaste är att jag själv trivs med den. Of course.
Morgonens föreläsning slog mig nästan av stolen. Lite som igår fast en gång till på nytt. Nu dras jag mellan tankarna "Herregud, varför har jag aldrig tänkt i de här banorna förut?" och "Shit, jag är nyfödd." Åh nu överdriver jag, men jag är så faschinerad av vad jag fått höra idag att det kommer ta ett tag innan jag kan se det med mer nonchalanta ögon.
Ska försöka sammanfatta mina tankar såhär:
Jag har en berättare som kan vara vem som helst,
eller kanske ingen alls.
Och jag kan berättas på oändligt många olika sätt.
Ändå är jag i grunden oftast den samma som alla andra,
på något sätt.
Jag kan finfördelas och analyseras, jag kan benas upp och förklaras med en endaste mening.
Men jag kan aldrig sammanfattas på bara ett sätt.
Det finns lika många versoner av mig som det finns av dig själv.
Jag lurar dig när du inget märker,
överraskar, skriver dig på näsan.
Jag låter dig fylla i alla luckor själv,
jag spelar på din erfarenhet.
Även när du inte känner igen dig i intrigen
kan jag få dig att känna samma sak som karaktärerna.
Du kan aldrig veta vad jag innerst inne vill,
men vad du än anser att jag vill säga är sant,
men bara för dig.
Blandar du in författaren misstror du dig.
För jag är en värld i en värld,
där bara den enda värld som inte nämns kan vara den riktiga.
Och världen jag berättar om kan innehålla lager av ytterligare världar.
Jag kan aldrig vara sann. Sannolik, men inte sann.
Och människorna däri, kan aldrig finnas på samma sätt som du.
Inte ens om jag handlar om dig och är skriven av dig själv.
Morgonens föreläsning slog mig nästan av stolen. Lite som igår fast en gång till på nytt. Nu dras jag mellan tankarna "Herregud, varför har jag aldrig tänkt i de här banorna förut?" och "Shit, jag är nyfödd." Åh nu överdriver jag, men jag är så faschinerad av vad jag fått höra idag att det kommer ta ett tag innan jag kan se det med mer nonchalanta ögon.
Ska försöka sammanfatta mina tankar såhär:
Berättelsen
Jag har en berättare som kan vara vem som helst,
eller kanske ingen alls.
Och jag kan berättas på oändligt många olika sätt.
Ändå är jag i grunden oftast den samma som alla andra,
på något sätt.
Jag kan finfördelas och analyseras, jag kan benas upp och förklaras med en endaste mening.
Men jag kan aldrig sammanfattas på bara ett sätt.
Det finns lika många versoner av mig som det finns av dig själv.
Jag lurar dig när du inget märker,
överraskar, skriver dig på näsan.
Jag låter dig fylla i alla luckor själv,
jag spelar på din erfarenhet.
Även när du inte känner igen dig i intrigen
kan jag få dig att känna samma sak som karaktärerna.
Du kan aldrig veta vad jag innerst inne vill,
men vad du än anser att jag vill säga är sant,
men bara för dig.
Blandar du in författaren misstror du dig.
För jag är en värld i en värld,
där bara den enda värld som inte nämns kan vara den riktiga.
Och världen jag berättar om kan innehålla lager av ytterligare världar.
Jag kan aldrig vara sann. Sannolik, men inte sann.
Och människorna däri, kan aldrig finnas på samma sätt som du.
Inte ens om jag handlar om dig och är skriven av dig själv.
onsdag 8 september 2010
8 september
Epikanalys var det som diskuterades på dagens föreläsning. Blev nästan som en aha-upplevelse för min del. Jag tror aldrig jag sett på litteratur, främst epiken, så som den presenterades och framställdes idag. Vi gick igenom genrehistorik och olika sätt som man brukar analysera en berättelse på. Här är några segment från anteckningarna:
Man kan dela upp en episk berättelse i två delar:
1 fabeln
2 intrigen
Fablen är i denna bemärkning alltså inte en djurberättelse utan en term med helt annan innebörd (jäm. med engelskans "story") och betyder snarare "berättelsens skelett". När man analyserar "skelettet" svarar man på frågan "vad". Exempelvis: Vad handlar Odyséen om? När man svarar på denna fråga skalar man bort allt som har med miljö och karaktärer att göra, och då blir svaret något i stil med: "Den handlar om någon som seglar iväg, och sen kommer hem igen." Här är det verkligen fram med Occhams rakkniv! Denna lilla mening utgör alltså Odysséens "fabel" och säger bara något om vad det är för en grundberättelse. Den typen av beskrivning sysslar inte litteraturvetenskapen med först och främst utan är snarare en intressant diskussion för antropologer som exempelvis vill jämföra olika kulturers grundberättelser.
Litteraturvetenskapen svarar snarare på frågan "hur", och då talar man istället om att beskriva berättelsens påklädnan, allt det som skelettet fyllts upp med. Här hör karaktärerna hemma, miljön, tidsrymden, berättarstilen, genren osv. Allt det som gör just Odyséen till Odyséen hör hemma i termen "intrig" (plot). Fabel är alltså själva grundberättelsen krasst beskrivet och intrigen är allt som man plockat in och fyller ut sin berättelse med.
Ett citat från föreläsningen:
"Det finns dem som menar att alla författare skriver på samma grundberättelser. Man har bara olika sätt att berätta dem på."
Kanske man också kan påstå att varje skrivande individ skriver på en och samma berättelse. Omedvetet eller medvetet, ger de sina berättelser olika karaktärer, olika namn, olika händelser. Men kärnan, budskapet, känslan, är inte de dem samma varje gång? Som jag återkommer alltid till att mina huvudkaraktärer reser iväg på ett eller annat sätt, och jag följer definitivt den där klassiska västerländska fabeln, har jag nu förstått.
****
Hittade en broschyr som löd: "Student och funderar på att starta eget?" Tyckte det lät intressant, för det är ett företag som ger gratis råd och kurser om hur man startar eget, och som riktar sig just till studenter. Funderar på att höra av mig till dem. Det som gjorde det hela ännu bättre var deras sammanställning över egenföretagare som de hjälpt på traven (tyckte den var lite rolig):
Kasper åker till USA två gånger om året och hämtar stolar han importerar
Michael säljer konstgjort gräs till folks balkonger
A och T har designat en ny sorts cykelhjälm
M och A driver en blogg om mode
Hur bra som helst, lagom pretantiöst! Erlend hade blivit så stolt så :D
Man kan dela upp en episk berättelse i två delar:
1 fabeln
2 intrigen
Fablen är i denna bemärkning alltså inte en djurberättelse utan en term med helt annan innebörd (jäm. med engelskans "story") och betyder snarare "berättelsens skelett". När man analyserar "skelettet" svarar man på frågan "vad". Exempelvis: Vad handlar Odyséen om? När man svarar på denna fråga skalar man bort allt som har med miljö och karaktärer att göra, och då blir svaret något i stil med: "Den handlar om någon som seglar iväg, och sen kommer hem igen." Här är det verkligen fram med Occhams rakkniv! Denna lilla mening utgör alltså Odysséens "fabel" och säger bara något om vad det är för en grundberättelse. Den typen av beskrivning sysslar inte litteraturvetenskapen med först och främst utan är snarare en intressant diskussion för antropologer som exempelvis vill jämföra olika kulturers grundberättelser.
Litteraturvetenskapen svarar snarare på frågan "hur", och då talar man istället om att beskriva berättelsens påklädnan, allt det som skelettet fyllts upp med. Här hör karaktärerna hemma, miljön, tidsrymden, berättarstilen, genren osv. Allt det som gör just Odyséen till Odyséen hör hemma i termen "intrig" (plot). Fabel är alltså själva grundberättelsen krasst beskrivet och intrigen är allt som man plockat in och fyller ut sin berättelse med.
Ett citat från föreläsningen:
"Det finns dem som menar att alla författare skriver på samma grundberättelser. Man har bara olika sätt att berätta dem på."
Konstnären Hreinn Fridfinnsson. Bilden till höger är en medveten efterlikning av bilden till vänster, som visar en ung Hreinn skissa en tiger. För mig skapar dessa fotografier en känsla av att vi ritar på en och samma teckning genom våra liv (vet dock inte vad Fridfinnssons tanke var).
Kanske man också kan påstå att varje skrivande individ skriver på en och samma berättelse. Omedvetet eller medvetet, ger de sina berättelser olika karaktärer, olika namn, olika händelser. Men kärnan, budskapet, känslan, är inte de dem samma varje gång? Som jag återkommer alltid till att mina huvudkaraktärer reser iväg på ett eller annat sätt, och jag följer definitivt den där klassiska västerländska fabeln, har jag nu förstått.
****
Hittade en broschyr som löd: "Student och funderar på att starta eget?" Tyckte det lät intressant, för det är ett företag som ger gratis råd och kurser om hur man startar eget, och som riktar sig just till studenter. Funderar på att höra av mig till dem. Det som gjorde det hela ännu bättre var deras sammanställning över egenföretagare som de hjälpt på traven (tyckte den var lite rolig):
Kasper åker till USA två gånger om året och hämtar stolar han importerar
Michael säljer konstgjort gräs till folks balkonger
A och T har designat en ny sorts cykelhjälm
M och A driver en blogg om mode
Hur bra som helst, lagom pretantiöst! Erlend hade blivit så stolt så :D
Kristdemokraternas mänskligare samhälle
Det är det de vill ha, ett "mänskligare" Sverige. Hur specifikt som helst.
Minns en artikel som jag läste i våras (minns tyvärr inte från vilken tidning) där Hägglund propagerade för ett ögat antal poliser i samhället (vilket han iofs inte är ensam om). Bra, kan man tycka. Abolut, det kan väl aldrig skada. Men Kristdemokraterna tyckte i den nämnda artikeln att man skulle fokusera på att hejda "småbrotten" eftersom det skapar otrygghet. Kristdemokraterna skrev i artikeln att alla ska få lov att ha sin julgransbelysning ifred. Ut med poliserna på gator och torg!
Men är lösningen så enkel som att sätta in fler poliser? Och hur många poliser behövs för att folk ska kunna ha sin julgransbelysning ifred, ska vi ha en polis på varje gata? Tanken är god men den tycks sakna ett djup, en förståelse för underliggande samhällsproblem. Detta kommer jag att tänka på när jag ser planschen med arga Häggis. En del av mig blir provocerad bara av det faktum att de har valt något så oskuldsfullt som djur för att symbolisera "brottsligheten", "busarna" eller "minoriteterna", hur man nu än väljer att tolka det. Ja, vad exakt symboliserar de arga djuren på planscherna egentligen, det kan man undra. Att de använder den tröttsamma gamla synen av djur för att beskriva "ondska" eller slätt och lätt något som är "dåligt" retar mig. En annan del av mig blir provocerad när jag inser hur smart (men dock fult) det är att låta djur symbolisera det icke-mänskliga (vad sjutton nu det kan vara) i samhället, eftersom det är ett vagt men effektfullt sätt att slippa peka ut vilka folkgrupper/skeenden man egentligen avser.
Testa att byta ut vargen mot en busig pojke, eller mot en gniden vd, eller varför inte mot en invandrargrupp (som ju tycks vara populära att klandra), utan att folkgrupper skulle känna sig utpekade. Nej det hade inte funkat (Obs jag menar alltså inte att KD skulle vilja utpeka t. ex invandrare, men det är lätt att börja tolka in olika tänkbara grupper eller företeelser). Sån tur då att Kristdemokraterna har lite djurbilder att ta till sin hjälp. Så slipper de definiera vad de menar med ett "mänskligare" samhälle.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)