Underbara sol. Tror inte jag vill begära mer än att jag vill ha dig här, varje dag, för att värma mig. Det känns så tryggt när du är framme. Så fint, allt blir fint i solen.
Och ändå har jag denna känsla av tomhet. Det började på tåget hem. Jag tänkte att det är så många som har föräldrar och släkt, som får uppleva den där samhörigheten. Jag har min syster. Och även om det räcker gott och väl, så är hon den enda familj jag har. Jag undrar ibland hur det skulle kännas att ha bra föräldrar, att ha två förebilder som bryr sig om en och hör av sig. Hela den biten. Jag vet inte varför jag började tänka på det just idag. Jag är ju nöjd med de människor som finns runt mig. Men det bara slår mig ibland.
****
För övrigt längtar jag efter Mind.in.a.box framträdande i oktober.
"The sun is already up. I will never believe how bright it can be at this hour." (Into the night)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar