Läste nyss dagens skoluppgift: Lars Ahlins "Kommer hem och är snäll" ur Inga ögon väntar mig (1944). Den ger en historisk inblick till könsroller i det svenska samhället. Jag såg hela tiden Persbrant framför mig när jag läste texten, vet inte varför, men mannen i novellen påminner om en liknande roll som han spelat. Novellen handlar om en man som kommer hem till sin fru, han är full och glad i hågen (enligt honom själv), respektlös (han pratar öppet om att han kunnat träffa en prostituerad istället för att vara hemme hos henne) och manipulativ. Hon är trött, orolig, vill bli sedd. Allt det där. Samtidigt är de båda vilsna och önskar inom sig att allt vore annorlunda, att de vore annorlunda. Det låter klichéartat, men fastnade ändå för hur alltsammans formulerats, och hur det där lite generella bryts av med målande beskrivningar av små vardagliga ting. För även om de framställt på ett klassiskt sätt i sina könsroller så får man en inblick i deras inre värld och hur de känner och tänker innerst inne.
Vi diskuterade igår att alla texter ingår i olika kontexter (sammanhang), och att en text aldrig helt kan stå för sig själv utan att den först kommer till liv när den upplevs genom läsaren. Texten har sin kontext (genre, tidsepok, budskap osv), och läsaren befinner sig också i olika kontexter (kultursammanhörighet och egna livserfarenheter). Dessa kontexter hjälper oss att tolka texter, och i det skeendet fyller vi i tomrum med oss själva.
Sista sidan av novellen "Kommer hem och är snäll"
Han blev nästan nykter. En iskall påse slogs tvärs igenom honom. Han blev så skamsen att han varken kunde svälja eller andas. Han kände att han snart skulle brista i gråt om hon inte upphörde att viska såna ord som nu. Åh! Han hade kunnat offra sitt liv för att se henne strålande. Han kände att han var ovärdig allt annat. Att smeka henne, att kyssa henne: allt sådant var omöjligt och oförlåtligt. Han hade kunnat dö för henne, ingnting annat skulle utplåna hans skuld.
- Skit i busen, sa han med tjock röst. Låt honom gå i fördärvet.
Men hon drog av honom schäslongen. Hon fick av honom rocken, kavajen, kragen. De lade sig ner och tryckte sig mot varann och de låg alldeles stumma timme efter timme. Värken i deras själar lossnade. Han visste att han inte blivit annorlunda. Hon visste att hon inte blivit annorlunda. Båda visste att det som hänt i kväll skulle upprepas, kanske nästa lördag, kanske någon annan dag. Men denna vetskap var inte längre ett hinder mellan dem. Den kom dem tvärtom att smaka varandra djupare och helare.
****
Idag blev jag medlem i Vänsterpartiet! Inte en dag för sent :D
Upptäckte nu när jag sökte info om Inga ögon väntar mig att Persbrant har gjort rösten till karaktären i ljudboken med samma namn - börjar nästan undra om filmen jag sett honom i kanske var en filmatisering av boken. Lustigt sammanträffande annars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar