Lyssnar på Max Richter och drömmer mig bort. http://open.spotify.com/track/2I0e2VAkFInJmQZiBH36lX
höstarna tycks aldrig återvända, de har vandrat lika långt som solen
jagat världsslut med flyende fåglars flykt
i detta dis av dån, bland dessa sekunder av blixtar
och trädens tårar av löv fäller färg såsom mina kläder
såsom nattens andetag i mina örngott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar