En lite otäck känsla slog mig när jag satt och pluggade på ett café innan idag. Det känns som hysterin om SD har börjat dela in människor i olika grupper. Inte minst har jag själv varit delaktig i att ta avstånd från "dem som röstat på rasisterna" (vilket i och för sig är ett hårt uttryck men som inte saknar grund). Även om jag inte har facebook så har jag förstått det som att det till och med där förs hätska diskussioner, och där vänner plötsligt ser varandra i nytt ljus och tar avstånd när de inser att de har olika synsätt. Det är synd, det föder nya fördomar. Samtidigt kan jag inte annat än att känna en stark motvilja till bekanta som plötsligt uppgår för mig i ny dager när jag inser hur olika vi är. Men är det inte det som vi bör övervinna, tankar om att det annorlunda är "fel"? Att mötas och resonera på vuxen nivå. Det är svårt när det handlar om så djupa åsikter och föreställningar eftersom det finns så mycket känslor med i bilden. Kanske är det mänskligt att morra till och ställa till med bråk. Men det känns inte ett dugg klokt.
Jag vet inte hur vi ska fixa denna nya känsla av misstro till varandra. Förhoppningsvis är det bara en period som försvinner förbi, och sen blir alla vänner igen. Hoppas det, för just nu känns det snarare som att det finns vänner och ovänner, enbart utfrån hur man röstat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar