2 september

Ostmacka, kaffe och banansmoothie. Aktuellt och lite Icewind dale. Kanske göra läxan strax också. Jag har inte hunnit träna på hela veckan, har inte heller umgåtts med någon. Inte alls känt mig social, vet knappt vad jag ska prata om med mina kompisar längre. Det är inte dem, bara jag som inte vet vad jag ska säga. Man kanske inte behöver säga så mycket. Jag saknar att ha en vän att diskutera kreativa ting med, någon att kunna gå upp i varv tillsammans med. Någon full med idéer och energi som kan sitta och fördjupa sig i filosofi och politik, konst och litteratur. Fast jag är jättenöjd med de vänner jag har, såklart. Bara saknar någon, något.

Nu diskuterar de löner på Svt1. I tvsoffan sitter Tomas Fogdö och en kvinna som heter Pamela nånting och som är chefredaktör för S. Jag uppfattar det som att de har det rätt bra ställt. Fogdö infliker att det nog finns dem som tjänar mer. Pamela är nöjd men funderar på att löneförhandla. De tycker det är viktigt att löneförhandla. Självklart. Samtidigt är det på snudden till hån att ta in två personer som har det bra ställt när man ska diskutera huruvida man är nöjd med sin lön. Eller? Varför hade de inte kunnat ta in någon av "verklighetens folk"(haha)?


Inom vården i Malmö tjänar man 98 kr/h, det är vad jag får när jag hoppar in och jobbar. Kanske inte fy skam tänker någon, men jag har flera år med arbetserfarenhet inom vården (vårdare, personlig assistent, aktivitesledare, barnskötare osv) och ska trots allt fylla 27 till vintern. Jobbar jag heltid en månad inom vården så har jag ut runt 10.000.


Jag känner mest att hela denna diskussionen är så snedvriden i dagens samhälle. Två människor som jobbar för samma kommun men på olika enheter kan få ut så pass olika löner att den ena får 50% mer än den andre, bara beroende på vad det är man jobbar med. Att jag är vänstervriden är väl ingen hemlighet. Jag anser inte att man inte ska kunna tjäna pengar, jag tror inte att alla skulle kunna ha exakt samma, det måste finnas en morot som driver människor. Men de klyftor som finns, de löneorättvisor som råder, det är skamligt. Skamligt att det talas om "lön efter ansvar" (Reinfeldts uttalande förra året, han menade att han har hög lön därför att han har stort ansvar). Sure, det kan jag ta. Men vården, äldreomsorgen, barnomsorgen - har inte människor inom de områdena minst lika mycket anvar? Och i så fall, varför prioriteras inte dessa människors löner?


För mig är det väldigt konstigt att det inte skett en sänkning av dem som tjänar mest inom kommunerna, att man inte tagit/ändrat/reglerat (vilket ord som nu låter snällast) dessa höga summor och lagt det i en pott och sedan höjt de lägstavlönades löner. Jag har sagt det förr och brukar möta motstånd. Man kan väl inte "ta" av andras pengar! Men vad är problemet egentligen? Om jag hade haft ut 25.000 och någon sa "nu får du bara 24.000 hädanefter så kan Inga som bara får ut 12.000 få 13.000 istället", vad hade varit så hemskt med det? Är vi så jäkla snikna? Är inte det en självklarhet att vi borde styra om inkomsterna på ett schysstare sätt? Sen att det kanske rent praktiskt är svårt - vem ska man ta ifrån först, hur mycket, och hur går man tillväga, vem bestämmer över någon annan utan att det ses som fascistiskt? Men rent teoretiskt vore det väl inte så hemskt för dem som tjänar mest att få sina löner sänkta något, i syfte att höja de lägstavlönade yrkesgrupperna. Jag menar, tjänar man redan mycket pengar, då är det väl inte som att man lider av att få lite mindre, inte om man vet att det är i ett gott syfte?

Ute i naturen och pussar träd för ett år sedan.