30 oktober

Mysig dag. Varit och fikat med vänner, läst Vergilius när jag kom hem. Intressant hur Dante använde honom i Den gudomliga komedin, hur alla apar efter varandra. Hur som helst, strax blir det dusch och äta upp sista quornfärslimpan. Sedan chokladfontänsfest hos några bekanta.

Trevlig helg!

29 oktober

Igår gjorde jag min första vegetariska köttfärslimpa. Dessutom gjorde jag sås för första gången haha. Löksås med champinjon, och det blev mycket bättre än jag trodde och var dessutom enklare än jag föreställt mig. Quornfärslimpan var superenkel och jag följde ett recept från en vegetarisk hemsida, men lade till min egna touch så att säga (hade i chili, vitlök, tomatpuré, italiensk kryddblanding m.m.). Hade i rätt mycket mer än vad som stod i receptet, men det blir ju roligare så! Det var fantastiskt gott! Fattar inte att det kunde smaka så gudomligt smaskigt :D Jag åt för tre personer kändes det som. Nu ska jag smita in i köket och ta lite rester. Här är en bild på alltsammans:



Åh vill ha sommar

Hittade sommarbilder på Kristins blogg: http://2.bp.blogspot.com/_DRoZO0_-e-4/TLit-sF_SLI/AAAAAAAABqI/sMDqk24Wn1E/s1600/009.JPG

Gick inte att norpa så får hålla till godo med länk :D
Ännu ett stort grattis till Kristins och Henriks förlovning! :)

Förstår fortfarande inte

Såg på en 2 timmar lång Hamletuppvisning. Jättebra skådespeleri, kul ny modern idé. Men jag förstår fortfarande inte vad som är så fruktansvärt speciellt. Dyster miljö med dystra överdrivna människor som i slutänden alla dör. Sedan spelar det ingen roll för mig hur mycket man lindar in berättelsen med vackra ord och spetsfundigheter. Jag menar hallå, det handlar om ett gäng på ett slott som dödar varandra under otroligt trista monologer!
En litteraturvetare (glömt hans namn) hyllade Shakespeares djupa levande karaktärsgestaltning och sa: Shakespeare invented the human. Men jag undrar om det inte är precis tvärt om. Många ursprungscitat har med tiden förvanskats till det bättre, översättare har delvis manipulerat texter enligt sitt eget tycke. Man har redigerat och sammanställt. Man har framställt Shakespeare som ett geni, vilken alla barn får lära sig i tidig ålder att prisa och se upp till. Okej, jag kan köpa att det är bra dramatik och att han var nyskapande. Men alla andra då? Vad hette andra som skrev dramatik under renässansen och kan vi inte få läsa något av dem också? Fanns det bara Shakespeare... Jag verkligen avskyr när kanonisering ser ut på detta sätt, att man till och med på universitetsnivå enbart talar om en och samma gammla erkända man, utan att diskutera alternativ.

Har ingen bra dag alls, kanske märks :P Jag är nöjd med kursen (engagerade lärare, bra upplägg i det stora hela osv) så menar inte alls att klanka ner på någon, mest att jag blir så trött på kanon ibland.

Så... Det var det, nu ska jag äta ugnsbakad torsk med kokt potatis, det är väl det jag behöver, lite mat.

27 oktober

Jahapp lönedag, men har inte jobbat nånting så det blir inte något litet extra denna månad. Idag ska jag till skolan för en heldag om Shakespeare. Läser Hamlet för fullt här hemma. Måste säga att jag än så länge känner mig oberörd, jag har inte fastnat för handlingen alls. Tycker nästan den är störigt skriven, tragglig och stundom pinsam när den ibland försöker vara rolig men inte är det. Karaktärerna känns inte äkta. Jag förstår att den måste ha varit spännande och bra i sin samtid, och visst finns där välskrivna och kluriga dialoger, men jag kan inte riktigt se varför den än idag är så kanoniserad som den är. What´s the fuss about? Nåväl jag får ge den en chans att utvecklas. Antagligen, hoppas jag, kommer jag ändra mitt synsätt under resans gång, eller också har jag konstig smak? För den är ju så otroligt hyllad så varför skulle inte "alla andras" tycken om Hamlet stämma? Fast jag tror snarare det handlar om hur bra skådespelarna är, med bra skådisar kan vilket stoft som helst framställas genialt. Men om mediokra skådisar hade spelat upp Hamlet - hade den varit så himla bra då? Kanske dumt att resonera så, för det är väl klart att alla texter som är skrivna för att spelas upp behöver bra skådisar. Hoppas jag ändrar mig som sagt var, men då måste texten skapa fram ett djup som jag än så länge inte mött på. Men vem är jag att tala? Jag är definitivt ingen expert.

26 oktober

Nu har jag läst ut Joseph Bédiers översättning och bearbetning av Tristan och Isolde. Framför allt hade den en stark inledning och avslutning, högt tempo och spänning varvat med matig högtidlighet. Emellanåt skumläste jag när det blev för mycket böner och slagsmål osv (mest för att jag känner mig stressad av allt annat jag måste hinna läsa :P). Tristan och Isolde skrevs för första gången på 1100-talet (och är en keltisk berättelse), det vill säga under Medeltidens första hälft.
Jag tänkte direkt att den hade inslag av antik litteraturstil, och när jag nu i efterhand läste om verkets historik stod det också mycket riktigt att författaren antagligen hade inspirerats av antiken och romarriket (inte minst vad gäller kvinnosynen och det romantiska inslaget, det ursprungliga versmåttet m.m.).
Ytterligare paralleller ser jag mellan exempelvis Ovidius och den kärlekssaga han skrev om Thisbe och Pyramus. Denna berättelse sägs ha inspirerat Shakespeare, samtidigt undrar jag om inte Tristan och Isolde står närmre Romeo och Julia? Hur som helst kan man verkligen börja fundera på om det inte är samma berättelser som skrivits om och om igen genom litteraturhistorien, precis som vår föreläsning i början av kursen diskuterade. Ovidius skrev om Thisbe och Pyramus, Thomas d'Angleterre skrev den första kända versionen om Tristan och Isolde, och Shakespeare om Julia och Romeo. Stilen de alla förmedlar med de romantiska inslagen, grundberättelsen med mera påminner mycket om varandra, och det trots att åren som skiljer Ovidius och Shakespeare åt uppgår till närmre 1500 år. Ganska spännande, hur gundberättelser går som arv genom generationer, modifieras och ändras, men ändå tycks vara de samma.
Slutet av Tristan och Isolde överumplade mig lite, för jag visste redan hur det skulle sluta, det var uppenbart, men sättet hur Bédier beskev händelsen var lite för vackert och sorgligt för att man ska kunna sitta oberörd utan att fälla tårar. Mycket vacker text. För er som inte läst den kan jag varmt rekommendera den (inte minst för att få en inblick i hur det måste ha varit att leva under Medeltiden).

Nu är jag jättehungrig, ska ut och leta rätt på föda, och sätta mig och läsa Hamlet och En Midsommarnattsdröm. Wish me luck...

25 oktober

Okej, så jag har en vecka på mig att läsa stort antal sidor ur Litteraturens historia i världen och Från Sapfo till Strindberg. Vad kan det röra sig om? Ett par hundra sidor i finstil text. Sedan ska jag läsa Tristan och Isolde (Bédier), Essayer (Montaigne), Hamlet och En Midsommarnattsdröm (Shakespeare). Anteckningar ska gås igenom, delar av Bibeln ska jag läsa på nätet. Jag har säkert glömt något. Imorgon blir en riktig pluggdag, ska sätta mig på ett café och bara läsa en hel dag.

Nu för tiden har jag bestämt att jag ska ha lite morgongymnastik varje morgon :) Jag får för mig så mycket periodvis, tröttnar på livsstilar och byter ut saker och ting med annat. Nu har jag alltså fått för mig att jag ska ha morgongympa och att jag ska sikta in mig på att promenar/jogga minst en mil om dagen. Det är inte ett dugg konstigt, jag trivs inte med att vara för stillasittande, periodvis funkar det och är skönt, men sen går det till en gräns där jag bara vill springa och vara aktiv osv. Det är så skönt dessutom, lättare att fokusera, lättare att somna, det är lite terapi också och massa glädjeämnen och välbefinnandekänslor som kommer fram när man är aktiv. Jag är rädd för inaktivitet, det skrämmer mig faktiskt. Men det är en svår balans.

Det blir som sagt var inte så mycket eget skrivande just nu. Inte på grund av att jag inte har tid, men jag är lite så, att jag bara kan fokusera på en sak i sänder vad gäller kreativa ting. Just nu är det studier och läsning, och då blir jag bara stressad om jag sitter och skriver också. Men jag har i alla fall tänkt ut fortsättningen på Moon Parades, känner mig glad över det jag kommit på, ska bli skoj att leka med olika idéer och se hur berättelsen fortskrider så småningom.

Nu pladdrar jag som bara den, behövde skriva av mig lite snabbt här.
Gick med i Gaddad.se - limrmil heter jag där. Schysst sida där man kan kolla in andras tattoos och ladda upp bilder på sina egna. Jepp, inget mer Facebook, lite förvånad över att jag inte återvänt till det. Men det tar för mycket tid helt enkelt och är alldeles för simpelt på något vis. Det är enkelt att bara sitta där och kolla runt, krävs inte så mycket tankeverksamhet direkt. Saknar det inte alls, jag var för snokig, inget bra :P

Två korta skummisar

Alltid lika skoj att hitta egna små textsnuttar bland sina kursanteckningar. Hittade dessa trudilutt-texter:


Ett år senare sitter jag på samma gamla bänk och äter samma vanliga leverpastejsmörgås. Jag kommer på mig själv med att vara less på hela situationen, som i en tugga står det klart för mig.
"Jaha", suckar jag för mig själv. "This is it. Det här är livet." Ämnad till snabblunch i parken klockan 12.30 medan kunderna trögsamt strömmar till utanför kontoret, allt för att upptäcka att jag inte återkommer förrän 13.00 prick. "Inte en sekund tidigare", borde där ha stått. Med en lätt irritation sätter de sig ner i de obekväma väntstolarna och lyssnar till den förväntansfulla minutvisarens trogna slag. Jag ser en kund blicka upp mot klockan på väggen. Så plötsligt kommer den till liv (klockan alltså), och jag ser den växa till sig ett par ben och lösgjöra sig från väggen. Med ett grymt grin skuttar den sedan iväg för att leta rätt på mig, för att hämta hem mig. Jag ser mig omkring och drar kappan tätt intill kroppen, kurrar ihop och gömmer mig i mig själv.  
Leverpastejsmackan är torr, i all hast har den nekats en skiva gurka till förmån av några sekunders tidsparande.
"Nej, min själ", säger jag efter en stund, trycker ifrån med händerna och kommer upp på benen likt en nyfödd kalv.
"Nu får det vara nog!", utbrister jag och kastar argt iväg leverpastejssmörgåsen, som vore den en dålig förlorares sista försök att få till ett endaste ordentligt kast. En hund kommer genast springande och fångar smörgåsfrisbeen i luften, glufsar i sig den som om den inte gjort annat.
"Ja, var så god", muttrar jag. Hunden står dumt och glor, jag tittar demonstrativt bort. "Anej minsann", tillägger jag.
Hunden gryr och jag måste titta på den igen. Han (för jag har sett att det är en hane och inget annat) lägger huvudet på sned och ser vädjande på mig. Jag vet inte vad han vill ha sagt, men klockan säger i alla fall att den hunnit bli 13.00. En varm bultande panik sprider sig från bröstet och ut i fingrarna. Jag sätter ner min väska full med viktiga dokument och annat besvärligt material, sedan bara går jag. Ja, jag går banne mig, och hunden följer stolt efter hack i häl.


Jag går tills det blir mörkt. Då sätter jag mig på min kappa intill en dunge. Magen kurrar. Hunden lägger sig fint bredvid och slickar på min hand. Vi känner ju inte ens varandra, tänker jag, och drar min hand tillbaka. "Gå hem! Jag har inga fler smörgåsar!" Jag får inget svar, ingen reaktion alls. "Om det är smörgåsar du är ute efter har du kommit till fel kille."
Vi sitter så en stund utan att se på varandra. Men rätt som det är lägger han sig alldeles intill med sitt huvud i mitt knä. "Åh vad du är fin", säger jag oförberett utan att kunna göra någonting åt det. Sagt är sagt. Jag bestämmer mig för att jag gillar honom, att han är okej.
"Du får ha ett namn", säger jag. "Du får heta...", också tar jag det första ord som ploppar upp i huvudet. "Galosch." Jag funderar en stund. "Det är ett namn som vilket annat. Och gillar du det inte får vi skiljas åt igen. Galosch eller inget alls, välj själv." Galosch ligger kvar, och jag ser det som ett godkännande.


****


"I will not forget that I have forgotten", said the little man to the big girl. And as he turned to watch the stars above, she smiled with a teardrop and released her puppy from its leash.
"Everything will be allright", the little man sighted. "The sky will heal and the roads rebuild themselves." The girl wouldn't believe it, she shook her head. But the little man insisted. "Please believe me, I have seen the stars scatter around the emptiness once again, and I have watched the roads crumble and whisper. What was will be, and you will live. You will fly."


****

Hehe, nåväl :) Hur som helst, jag läser mest nu för tiden, blir så när man har mycket läxa. Kul ändå att hitta små texter helt plötsligt, som jag knappt har något minne av heller dessutom. Kom på att den första texten där är väldigt lik Erlend Loes stil. Måste ha skrivit den i samband med Doppler. Lätt hänt att man påverkas :)

21 oktober

Fredag, lördag:

På väg till Formia.

Kvällsutsikt över Gaetabukten.

 Småbåtshamn, Formia.

 Skyltfönsterhund.

 Eftermiddagstur till Neapel. Snacka om stor stad! Här syns bara en bråkdel i bakgrunden.

 Gigantiskt museum som låg i en park i Neapel. Hette Museo di capodimonte, och var nog faktiskt det absolut bästa konstmuseumet jag sett. Själva byggnaden var ett gammalt palats som var renoverat. Där fanns tre våningar fullspoppat med otrolig konst.

 Fanns statyer överallt av denna typ. Magiskt gjort, förstår inte hur konstnärer förr i tiden kunde vara så himla skillade.

 Skum bakgata med skumma mototcykelkillar.

 Dantestaty på Dantetorget i Neapel. Kul att föreläsningen jag missade i skolan handlade om just Dante :)

 Skaldjursmiddag på väg hem från Neapel, syster och Ciro.

Söndag:

 Endagsutflykt till Gaeta.

 Kanske världens godaste glass! Jag tog kokos- och kaffeglass :)

Hur gammal kan denna vara, mån tro?

 På andra sidan Formia, sett från Gaetas småbåtshamn.

 Ensam hund utan ägare.

 Klocktorn tror jag det var.

 Hejhej.

Amerikanskt militärfartyg som tydligen alltid ligger till i Gaeta i förebyggande syfte eller hur det var.

Mån, tis, ons:

Hemma hos Ciro och syster.

 Vi tog en kvällspromenad in till Formia centrum.

 Dagen därpå äkte vi till den mystiska och gamla staden Sperlonga. Hela staden kändes som ett enda stort hus med små trånga gångar och sneda krypin.

 Sperlongatak.

 Småbåtshamn i Sperlonga.

Läskigt och fint valv att gå under!

 Lunch innan vi for tillbaka hemåt. Jag åt Gnocci och de åt skaldjurspasta.

 Sperlongatakkatt :)

 Solnedgång i Formia, dagen innan hemfärd till Sverige igen.

14 oktober

Idag fixar jag det sista inför resan imorgon. Växlat pengar, packat osv. Kameran ska följa med samt ngra böcker så jag inte tappat bort mig i delkursen helt.

Igår lästa jag färdigt kung Oidipus (av Sofokles ca 500 år f. Kr.), och läste även texter av den romerska författaren Ovidius. Riktigt impad av Ovidius faktiskt. Han levde och var verksam runt Jesu tid (född ca 40 år innan Jesus och död ca 20 år e. Kr.) Och det var han som exemeplvis skrev berättelsen om Narcissus och Eko, han skrev också en slags Romeo och Juliaberättelse som heter Pyramus och Thisbe, som jag kan tänka mig har legat till grund för Shakespeare eftersom de nästan har identisk fabel och intrig. Sedan läste jag också av Ovidius berättelsen om Philemon och Baucis. Den  handlar om ett äldre par som hjälper några gudar som tagit mänsklig form nere på jorden. Endast detta äldre par, av tusen dörrar som gudarna knackat på, tar sig an de förklädda gudarna och ger dem mat och husrum. De får sedan en önskan uppfylld av gudarna och deras endaste önskan är att slippa se varandra så småningom gå bort. Gudarna går med på detta och gör så att de både fövandlas till träd när tiden är inne, och tillsammans står dessa två träd brevid varandra genom tiderna. Den typen av korta och sagolika berättelser skrev Ovidius. Hur fint som helst, och dessutom inspirerande eftersom hans skrivsätt är lite likt den typ av berättande som jag själv sysslar med.

12 oktober

Engångskameran som Christian fick av C & C och H & K (kompisgänget) är nu framkallad! Det var jätteroligt att kolla igenom bilderna, tänk att det kan vara så kul att hämta ut en rulle som man helt glömt bort vad den innehåller. Mycket roligare än digitalt fotograferande. Kanske något att syssla med oftare. Mycket bra present faktiskt :) Säg till om ni vill att jag fixar kopior till er :) Här är ett urval:

 Carro (på ett café som jag inte kan komma på vilket det är). Har faktiskt inget minne alls av detta.

 Pinky och Sigge mac Kvack.

 Hos Henrik och Kristin.

 Söta Kristin, hon kämpade med locktången i god anda :) Henrik smyger sig på.

 Henrik biter av korken? Kristin gick sin väg. Undrar vart hon skulle..

Duktiga Henrik.

 Mycket spännande bild på köket här hemma, soppa och vitlöksbaguetter tycker jag mig kunna skymta.

 Plåt eller Playstation? Christian vet ej.

 Flickan med ekorren.

 "Tänk om de har kollat igenom bilderna i affären och tänker att vi är konstiga."
- Christian

 Sommarutsikt från min låtsasbalkong.

Newton och Christian framför låtsasbalkongen. Christian vet fortfarande ej.