Nu har jag läst ut Joseph Bédiers översättning och bearbetning av Tristan och Isolde. Framför allt hade den en stark inledning och avslutning, högt tempo och spänning varvat med matig högtidlighet. Emellanåt skumläste jag när det blev för mycket böner och slagsmål osv (mest för att jag känner mig stressad av allt annat jag måste hinna läsa :P). Tristan och Isolde skrevs för första gången på 1100-talet (och är en keltisk berättelse), det vill säga under Medeltidens första hälft.
Jag tänkte direkt att den hade inslag av antik litteraturstil, och när jag nu i efterhand läste om verkets historik stod det också mycket riktigt att författaren antagligen hade inspirerats av antiken och romarriket (inte minst vad gäller kvinnosynen och det romantiska inslaget, det ursprungliga versmåttet m.m.).
Ytterligare paralleller ser jag mellan exempelvis Ovidius och den kärlekssaga han skrev om Thisbe och Pyramus. Denna berättelse sägs ha inspirerat Shakespeare, samtidigt undrar jag om inte Tristan och Isolde står närmre Romeo och Julia? Hur som helst kan man verkligen börja fundera på om det inte är samma berättelser som skrivits om och om igen genom litteraturhistorien, precis som vår föreläsning i början av kursen diskuterade. Ovidius skrev om Thisbe och Pyramus, Thomas d'Angleterre skrev den första kända versionen om Tristan och Isolde, och Shakespeare om Julia och Romeo. Stilen de alla förmedlar med de romantiska inslagen, grundberättelsen med mera påminner mycket om varandra, och det trots att åren som skiljer Ovidius och Shakespeare åt uppgår till närmre 1500 år. Ganska spännande, hur gundberättelser går som arv genom generationer, modifieras och ändras, men ändå tycks vara de samma.
Slutet av Tristan och Isolde överumplade mig lite, för jag visste redan hur det skulle sluta, det var uppenbart, men sättet hur Bédier beskev händelsen var lite för vackert och sorgligt för att man ska kunna sitta oberörd utan att fälla tårar. Mycket vacker text. För er som inte läst den kan jag varmt rekommendera den (inte minst för att få en inblick i hur det måste ha varit att leva under Medeltiden).
Nu är jag jättehungrig, ska ut och leta rätt på föda, och sätta mig och läsa Hamlet och En Midsommarnattsdröm. Wish me luck...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar