tisdag 5 oktober 2010

Jämlikhet á la feminism, utan någon gråzon?

Har redan skrivit alldeles för mycket här idag för att det ska verka sunt :P Men måste bara påpeka en sak som jag nyss såg på: http://svtdebatt.se/2010/09/om-mutor-och-makt-i-kvallens-debatt/

Det handlar alltså om feminism, eller rättare sagt om "hur jobbigt det är att vara tjej och om hur lätt det är att vara kille". Jag håller med om att det finns orättvisor mellan könsrollerna och att det finns mycket kvar att förändra och jobba med, men jag tror absolut inte det räcker med att stämpla män som bovar och bara se diskussionen från kvinnors sida. Tror man får mycket mer ut av det hela genom att tillföra en gråzon istället för att se feminismen ur ett svart/vitt perspektiv. Det var precis detta jag skrev min B-uppsats om, och jag vill passa på och presentera ett kort utdrag ur den. Uppsatsen skrev jag främst som ett svar på en artikel skriven av Kathryn Pauly Morgan. I sin artikel tyckte jag Morgan var alldeles för hårddragen. Jag ville vidga hennes synsätt och använde mig då bland annat av Michael Kimmel och hans syn på "den moralisk förvirringen" som något som även innefattar män. Citaten kommer från Kimmels bok Guyland.

Det finns en uppsjö utan manliga feminister, även kallade pro-feminister. En pro-feminist som huvudsakligen ägnar sig åt genusvetenskapliga studier är Michael Kimmel. Kimmel har publicerat ett tjugotal böcker som på något sätt behandlar könsrollsrelaterade diskussioner. En av dessa böcker är Guyland. Den handlar om de förväntningar och normer som unga män står inför och binder samman dessa tankar både ur ett feministiskt persepektiv och ur ett manligt perspektiv. Kimmel har intervjuat ungdomar över hela världen, menar han, och skriver att unga män har svårt för att våga visa känslor och att de slits mellan att å ena sidan vara mjuka och omtänksamma tillsammans med tjejer samtidigt som de förväntas vara tuffa och bekymmerlösa med sina killkompisar. Han skriver:”Just because guys rule doesn’t also mean that they feel powerful. The herds of smart, assertive, and confident young women may feel a bit overwhelming to many guys.” (2008:255) Och jag tror Kimmel har en poäng här, bara för att män ger sken av att vara starka och självsäkra, betyder inte det att de faktiskt är det, eller att kvinnor inte är det. Detta tror jag Morgan skulle kunna hålla med om, men jag tror det är viktigt att vidga diskussionen om könsrollerna ytterligare, så att man för in en förståelse och röst även åt män och unga pojkar, som tvivelaktigt hamnar i diverse fack. Precis som en kvinna kan kallas maskulin när hon sätter foten i typiska manliga dygder, kan ju en man kallas feminin om han anammar kvinliga dygder.
Slutligen i denna diskussion vill jag sammanfatta vad Kimmel menar att unga män och kvinnor runt om i världen har svarat på vad det innebär att vara kvinna respektive man. Kimmel menar att de flesta tjejer har svårt att säga något specifikt om vad som förväntas av dem som kvinnor. Han berättar vidare att många tjejer säger att de inte känner att det förväntas något särskilt av dem. En tjej hade exempelvis svarat:”Nobody can tell me what it means to be a woman anymore.” (2008:44f) Däremot hade unga män gett honom många olika svar. Några hade sagt ”Boys don’t cry.” Även citat som ”Nice guys finish last” och ”Size matters” var vanligt förekommande.

Vad jag menar är bara att diskussionen går djupare än att bara anklaga pojkar och män för att tillhöra patriakatet. Sedan säger jag inte att det inte finns orättvisor för den skull.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar