Jag såg fram emot arbetsdagen, det skulle bli skoj. Men med 2060 gäster i Swedbankstadions restaurang ikväll får jag ta tillbaka min tidigare entusiasm. Det är roligt att jobba, men inte när det går på konstant högvarv, inte när jobbet känns som ett enda långt gympass. Min ena chef hade gått 3 mil enligt hennes stegräknare, och då hade hon kanske gått en tredjedel i jämförelse med vad vi servitörer hade gått. 6 timmar non stop utan paus. Jag försöker inte vräka på, det är inte synd om mig. Jag är bara så trött, fötterna värker, ryggen. Behöver skriva av mig. Jag måste påminna mig själv om varför jag utsätter mig för detta.
Och nu när jag är hemma, känns det ensamt. Jag känner mig ensam.
Och jag vet inte vilket som är värst.
Imorgon är allt bra igen, måste bara vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar